Lättskött trädgård för sommarhuset

Trädgården, speciellt på landet, ska vara en plats för rekreation och inte en massa påtvingat arbete. Att ibland sköta om växterna, när man känner för det, och att plocka bär och frukt går väl an, men det ständigt återkommande kravet att vissa olustiga aktiviteter, som dessutom för oväsen, omgående måste göras, är jobbigt och oinspirerande

För en jäktad storstadsbo som jag finns det dåligt med tid att sköta en trädgård, och egentligen är det så att jag ogillar trädgårdsarbete.
Även en mindre trädgård, som t ex vid fritidshuset, kräver en hel del arbete, för att inte se misskött ut. Både en liten gräsmatta och en häck växer ständigt och måste klippas, rensas från ogräs och mossa, och hållas på plats. Ogräs kommer upp överallt, delvis fröspritt från gräsmattan.

Rabatter och sten istället för gräs

Men nu har gräsmattan blivit rabatter, med grästuvorna upp-och nedvända och begravda under en decimeter sand. Några grässtrån kom väl upp ändå, men efter en sommar syns inte ett spår. Prydnadsväxterna stortrivs i den sakta förmultnande mattan, och någon gödsling behövs inte på många år.

Istället för gräsmattan finns nu inte bara rabatter, utan också sten. På några ställen runda stenar, som på en havsstrand. Stenläggningar med gatsten och plattor på andra. Bara småsten ibland också, och stenar som väntar på nya idéer. För att få garanti för att inget kan växa här, så ligger ett svart plastskikt mellan stenen och den lera, som fanns under gräsmattan. Ingen jord och inget vatten, mer än tillfälligt vid regn, och därmed ingen möjlighet för något att växa. Plasten går även en bit in i rabatterna, så att inget kan komma därifrån. Så småningom blir det nog en liten damm mitt bland stenarna och kanske ett litet lusthus.

Stenarna blir mycket varma och sköna på sommaren, och är faktiskt renare och trevligare att ligga på än den tidigare ogräsmattan. På några ställen har jag gjort hål i plasten, bytt ut den underliggande leran mot jord och satt plantor.

Grannarna då? Jovisst, de har noga bevakat mina aktiviteter, kanske skakat på huvudet ibland, men jag tror jag ligger på pluspoäng trots allt.

Barkmull håller ogräset borta

Rabatter med prydnadsväxter, speciellt om de är marktäckande, sköter sig nästan en hel sommar utan tillsyn. Så småningom tar vissa av växterna över mer och mer, och då är det dags att dela dem och fördela ut till behövande grannar. T ex barkmull över jorden håller det jobbiga småogräset borta, där det inte finns marktäckande växter. Om man sprider jord från en egen kompost måste man samtidigt se till att det inte sprids fröer. Mindre risk nu, när gräsklipp inte längre hamnar i min kompost.

Det är mycket jobb med ett grönsaksland. Samtidigt med de sådda fröerna kommer även ogräsfröerna upp, och det är jobbigt att rensa rätt. Enklare är det att sätta några plantor.
Jag brukar sätta tomatplantor och några pumpor eller gurkor, som drivits upp i ett uterum. De får sedan sköta sig själva. Eftersom tomatplantorna inte ”tjuvas” blir de buskliknande, med en mängd tomater, som dock blir färdiga senare än annars, och många samtidigt.

För att hindra ogräset att växa i grönsakslandet, ligger ett flera centimeter tjockt lager av något förmultningsbart över jorden, liksom i rabatterna. Ofta är det torvmull eller barkmull, men ibland har det också varit kutterspån från elhyveln. Höstlöven sopas från gångarna, får multna under buskar och träd och håller också ogräset borta.

Jordgubbsland

Ett stort jordgubbsland låter jobbigt, men kan vara enkelt. Gödsla måste man förstås, att plocka bären är annars det mest arbetsamma.
Jordgubbsplantor är mycket bra marktäckande växter. Försök inte hålla dem i rader – det är emot naturlagarna. Låt dem istället göra vad de vill, men sätt dem i en avgränsad rabatt, t ex med stenplattor runt om, annars är det inte lätt att hålla dem på plats. Revor över stenplattorna kan lätt sparkas på plats eller trampas bort.

Visserligen blir det lite mer tidsödande att plocka gubbarna ur ett sådant land, men utdelningen blir större, även om man skull trampa på några ibland. Fåglarna har nämligen svårare att hitta bären i röran.

Häckar har jag inga att sköta, utan istället olika väldisciplinerade buskar, som tuja, vinbär, krusbär, ölandstok och bambu. Under några av dem har jag varit tvungen att lägga bitar av svart plast med ett tunt jordlager över, för att hindra ogräsrevor att komma upp från den forna gräsmattan.

Visst finns det fortfarande massor att göra i trädgården, och det tror jag är viktigt för att den ska vara inspirerande. Men det mesta av det rutinmässiga och tråkiga arbetet är borta. Så jag har kanske kommit en bit på väg med att göra trädgårdsarbetet till mera av det jag tycker om, och mindre av det jag ogillar. Och visst är det skönt att kunna vara borta flera veckor, utan att det syns (om inte värme och torka blir för intensiv förstås).

Hoppas att det här kan inspirera till nya idéer om hur en trädgård kan se ut. För det är väl inte så, att trycket från omgivningen hindrar att en trädgård får vara annorlunda?