Ledaren: Mitt odlarliv i fyra delar

Allting börjar med höga ambitioner. Och slutar i realism. När ska det bli tvärtom?


Bort med kvickrot och ängsvinda! På vår tomt fanns det en historia av odling. För drygt hundra år sedan hade trädgårdslanden varit stora, frukträden rika. Jag kände ett kall. Jag skulle återupprätta trädgårdens heder!

Del 1: Först rensade jag hela gamla trädgårdslandet själv. Till slut kunde jag odla ett jättefält av potatis. Alldeles för mycket potatis. Vi åt knappt hälften.

Del 2: Vår grävgranne grävde upp alltihopa med maskin. Jag la om stenplattorna, gick in för upphöjda odlingsbäddar, satte nya bärbuskar. Jag började med sallad, blommor, lök, rödbetor, mangold. Problemet var att somrarna var varma, vi var borta, vattnet fanns i brunn och kunde inte slösas med: Trädgårdslanden förföll.

Del 3: Jag grävde upp allt igen. Grusade igen hela alltet och satte dit sex odlingslådor. En låda potatis, en låda kryddor, en låda rabarber. Tre lådor för fritt val.Så bekvämt! Och lätt att odla.

Del 4: De tre fria valen blev för många. Kryddorna, som svämmade över, fick två lådor. En enbart fylld av mynta som sprider sig så lätt. En låda blev sparrislåda. Sparris är ju perenn så nu behövde jag inte tänka på den längre. Odlarlivet har nu blivit hyfsat lätt: potatis och lök och lite fröblomster.

Nu ska jag bara se till att äta upp alla de där vinbären som ligger i frysen innan det blir dags för nya!

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar