Viveca Sten – bland mord och spetsgardiner

Deckardrottningen Viveca Sten har två hus inredda i vitt skilda stilar. För Vi i Villa berättar hon om sin extremt ohändiga sida, Sandhamnsgrannar som inte längre vågar gå ut med hunden och hur hon bygger upp ett soundtrack för varje ny bok hon skriver.


Berätta om din relation till Sandhamn?

– 2017 var det 100 år sedan min farfars far Oscar köpte hus på Sandhamn, ett hus som min pappa nu bor i. Jag har tillbringat alla mina somrar där, vi har alltid varit sommargäster men aldrig bott permanent. Idag har jag eget hus och vi är där hela sommaren samt helger och lediga stunder under hela året. Min relation till Sandhamn är stark – det är där jag har mitt hjärta.

Du har ett hus på Sandhamn och ett i Stockholm, berätta om dina två villor?

– Villa är att ta i när man pratar om Sandhamn, det är ett gammalt skärgårdshemman som enligt Lantmäteriet är från 1921. Men vi tror att de ursprungliga delarna är redan från 1700-tal, sedan har det blivit påbyggt och ombyggt i omgångar. Det är otroligt charmigt och jag skriver som bäst där.

– Huset i Stockholm är från 60-talet, modernt och luftigt med vita väggar. Det är avskalat och rent, medan huset på Sandhamn är romantiskt och 20-tal.

Hur är din inredningsstil?

– Jag har inrett efter huset stil och ålder. Det skulle inte falla mig in att sätta upp spetsgardiner i vårt 60-tals hus – men det passar perfekt i Sandhamn. Där har jag också mycket marina inslag, tavlor av lokala konstnärer samt gamla möbler köpta på auktion.

Jag läste att du kan skriva i stort sett var som helst, men om du får välja, vad föredrar du?

– I Sandhamn har vi ett vackert matbord som jag gärna sitter och skriver vid. Då ser jag ut över byn genom vår glasveranda och grannar går förbi och vinkar. Men som sagt är jag van att skriva var som helst. När jag håller på med en bok gör jag ett soundtrack i Spotify som jag spelar om och om och om igen. När jag pluggar i hörlurarna blir det som för hundarna i psykologiexperimentet Pavlovs hundar – en betingad reflex att börja skriva.

– När jag skrev min senaste bok, som kommer ut nu i maj, lyssnade jag mycket på Les Miserables. Nya boken handlar om en kvinna som är på flykt undan en våldsam man, och flykttemat finns även i Les Miserables. I början av processen lyssnar jag mycket på musik för att hitta rätt känsla. Soundtracket och min historia utvecklas hand i hand. Efter den förra boken I Sanningens namn var jag fullkomligt marinerad i Kent. För min tredje bok bestod soundtracket mest av Bruce Springsteen.

Hur ser du på ditt skrivande framöver?

– Jag har nyligen skrivit på ett stort bokkontrakt för tre böcker till, så jag vet att det i alla fall blir tolv böcker i serien Morden i Sandhamn. Jag brukar säga att jag är som en operasångerska, bokad långt i förväg, haha! Men sedan kan man fråga sig hur många man kan ta livet av på en liten ö?

Kan det hända att du vaknar upp mitt i natten i ditt hus i Sandhamn, skrämd av dina egna fantasier om platsen?

– Nej jag blir inte rädd, jag tror att alla vill mig väl och är snälla. Men min bästa vän som bor bredvid mig och som har läst mina böcker vågar knappt gå ut med hunden när det har blivit mörkt.

Varför blev just Sandhamn skådeplatsen i dina böcker?

– Jag hade skrivit flera fackböcker och fått förfrågan av förlaget om ännu en. Men det kändes så tråkigt och jag hade en önskan om att skriva något skönlitterärt istället. En dag tog jag en promenad på stranden och fick en bild i huvudet av ett uppspolat lik inlindat i fisknät. Jag gick hem och började skriva och när förlaget ringde och sade att de ville ge ut den höll jag på att trilla av stolen.

Var söker du inspiration till ditt skrivande?

– Inspirationen kommer som bilder i mitt huvud och efter det börjar jag lägga ett pussel bakåt i tiden. I den nya boken såg jag en kvinna som springer med en barnvagn? Varför springer hon? För att hon är rädd för någon. För vem är hon rädd? För en våldsam man. Varför är han våldsam…och så vidare När jag lagt pusslet skriver jag ett synopsis som jag sedan går och grunnar på i ett ett-två år och diskuterar med förlaget. Först efter det börjar jag skriva och sedan händer mycket längs vägen. Det är den kreativa processen som är så rolig som författare, att till och med jag själv blir överraskad av var historien tar vägen!

Vilken plats i dina två hem tillbringar du mest tid på?

– I Sandhamn är det på vår glasveranda som jag tycker mycket om. Där sitter jag gärna och läser och tänker. I stan ligger jag gärna på soffan med en bok.

Är du händig och har gjort mycket själv i dina hus?

– Jag är extremt ohändig, jag kan inte ens skruva ihop en Billy bokhylla, trots att det sägs att till och med en apa ska klara av det. Min man tror ibland att jag gör det med flit men när jag tittar på exempelvis en Ikeabeskrivning är det som grekiska. Min hjärna kan inte översätta det den läser till vad mina händer ska göra. Jag ägnar mig åt inredning istället, det är kul att tänka färg och form.

Skulle du vilja ha dig själv som granne?

– Absolut! Jag försöker vara trevlig, lyhörd och hyfsat social. Jag är en granne som gärna bjuder på ett glas vin eller nybakat bröd.

Fem snabba

Kol eller gasol?

– Gasol är enklare, men kol är godare. Jag väljer kol.

Badtunna eller jacuzzi?

– Jacuzzi alla gånger. Vi hade en badtunna men den tog så lång tid att värma upp att vi aldrig använde den.

Motorklippare eller robotklippare?

– Robot, de är så söta. Man kan ge dem ett namn och gulla med dem.

Utekväll eller hemmakväll?

– Hemmakväll.

Nytt eller loppis?

– Jag gillar loppis.

 

Om Viveca

Namn: Viveca Sten.

Ålder: 58 år.

Bor: I 60-tals villa i Stockholm och gammalt skärgårdshemman i Sandhamn.

Familj: Gift med Lennart och tre barn, Camilla 25 år, Alexander 22 år och Leo 19 år.

Gör: Författare och föreläsare.

Aktuell med: I fel sällskap – del 9 i serien Morden i Sandhamn.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar