En knapp timmes bilfärd öster om Stockholm ligger skärgårdsidyllen Vikingshill, med anor från såväl 1800-talets borgerliga sommargäster som 1950-talets nysemestrande arbetarklass. Stora och små hus samsas om bergsknallarna som binds samman av smala väger dit kommunal snöröjning aldrig når – vilket i sin tur förklarar varför Rickard Olsson har en fyrhjuling med plogblad parkerad just utanför entrén. Mitt i sommaren.
– Man lever ett lite enklare liv här ute på landet: Bussen går en gång i timmen, vatten och avlopp är en lyxvara och vägarna får vi som bor här ta hand om själva, säger Rickard när han öppnar dörren till sitt grönmålade trähus en sommardag i maj.
Han tillägger:
– Men en fyrhjuling med plogblad är inget krav för att bo här ute, den har jag bara för att den förmedlar en så härlig bild av mig själv – inför mig själv: Iklädd rejäla kängor och flytoverall går jag ut på tomten och tar mig an den första snön med både plog och vinsch.
Överkompensationen förklarar han med en uppväxt endast omgiven av kvinnor, vilket i dag innebär ett svajigt självförtroende när det kommer till typiskt manliga domäner.
– Jag börjar genast stamma när jag besöker en brädgård. Men det gör mig inget, jag måste inte vara macho.
Den egna plogen.
Rester från Klarakvarteren
Till Vikingshill flyttade Rickard för 20 år sedan, men då till ett ruckel av rang. Huset var byggt av en lumphandlare som höll till i Gamla stan, och det mesta i stugan var från rivningen av Klarakvarteren. Det var onekligen ett både historiskt och originellt hem, men också väldigt medfaret.
– Det blåste rakt igenom huset, var lappat i omgångar och mögelangripet både här och där – så jag och min exfru lånade allt vi kunde och slog till, här skulle vi bo.
När paret drygt tio år senare valde att gå skilda vägar behöll Rickard huset, men med ambitionen att bygga nytt.
– Vi hade stått ut i tio år, det var dags att riva rucklet.
Kommunen sa nej
Rickard tog hjälp av en arkitekt som ritat flera hus i trakten, med ett enda krav: Huset skulle ha en veranda med överhängande tak där Rickard kunde sitta och läsa tidningen, även de dagar när det regnade.
– Hon gjorde ett fantastiskt jobb, till skillnad från Nacka kommun som tyckte att mitt nya hus bara fick vara hälften så stort som originalhuset. Det resulterade i många och långa samtal med dem samt ett livslångt förakt. Det sistnämnda har jag för övrigt gemensamt med alla som bor här ute. Om det bjuds in till bastubad är det bara två saker vi avhandlar: bryggor och kommunen, inget annat.
Till sist fick Rickard lov att bygga ett hus på två plan med en bottenplatta om 80 kvadrat- meter. Här ryms flickvännen Therese, dottern Asta samt de två katterna Nova och Nexus.
– Jag hade turen att jag kunde anlita min snickarvän Bosse som höll i hela bygget, efter- som jag varken kan eller vet hur det ska göras. Ändå var det många beslut som skulle fattas som jag egentligen var alldeles för inkompetent för att fatta – var uttagen skulle sitta, vilka kranar vi skulle ha, vilka fönster som var att föredra. Det slutade också med att uttagen blev för få, kranarna jättedyra och fönstren försenade. Men nu är det klart och jag stormtrivs här, jag kan spela hög musik och pinka var jag vill på tomten. Det här är min borg!
Utsikt från matrummet.
Lite för mycket kaffe
Nu är det snart tio år sedan huset med de många vinklarna blev inflyttningsbart, och underhållsbehovet har börjat göra sig påmint både här och där. Men det är inget som stressar Rickard.
– Jag erkänner med en gång: Jag är ingen bra husägare. Men eftersom jag sover borta närmare 100 dagar om året så vill jag bara ta det lugnt när jag kommer hem. Dessutom tror jag inte att det är bra för familjen att alltid stå och hålla på. En vän till mig som ägnade en hel sommar åt att bygga ett utekök konstaterade i efterhand att köket blev fint men att familjen gick back, känslomässigt. Så kan vi ju inte ha det.
En perfekt morgon sitter Rickard ensam på verandan medan de andra fortfarande sover. Där dricker han lite för många koppar kaffe, käkar mackor med kaviar – ”Jag älskar sältan!” – och planerar vad familjen ska äta till lunch.
– Jag har väldigt lågt kristänk och stressar inte upp mig över en oklippt gräsmatta eller ett räcke som behöver slipas. Här kan jag bli så avslappnad att jag inte klarar att formulera en grammatiskt korrekt mening. Men när min mamma är på besök brukar hon ofta säga åt mig att jag måste tänka på grannarna, och nu har jag faktiskt tagit in en trädgårdkonsult som ska hjälpa mig att få lite ordning på utsidan.
Skulle du vilja ha dig själv som granne?
– Ja! Jag struntar i tomtgränser och millimeterrättvisa. Ett staket är det första tecknet på en kommande konflikt.
Dyrt att ta en öl
Det har inte alltid varit en självklarhet att Rickard skulle vara sitt hus trogen. Tvärtom – varje vår faller han ner i djupa tvivel.
– Från januari till mars är det tungt och det blir en hel del Hemnet-knarkande. Men så kommer april, isen släpper, båten sjösätts och livet kommer åter. Så står man där på verandan med ett glas vin i handen och bygger ut huset med väldiga luftslott. Men visst, avståndet till stan är lite krångligt – en spontanöl med vänner innebär taxi tur och retur för en tusenlapp. Lyckligtvis är jag inte lika spontan längre.
Dottern Asta går i skolan i stan, där även hennes mamma och vänner finns, och Rickard löser avståndet med att hämta och lämna. Och hämta och lämna. Och hämta och lämna.
– Jag har skjutsat överallt i 15 år, men om det ska vara attraktivt för en tonåring att bo här måste man vara inställd på att det är det som gäller. Och att det finns en egen strandbod för henne och hennes kompisar att hänga i.
Ett mopedbilskörkort är på väg att bli verklighet och då har Rickard utlovat en ”Kajsa Anka-bil” i present.
– Swish, vänner och sedan jag. Man måste ha koll på hur ens tonåringar prioriterar.
Soldäcket är väl tilltaget för många vänner.
Sex grillar
Även om Rickard lever efter devisen att man ska skjuta upp allt som går att skjuta upp så finns det saker han gärna lägger ner tid på. Som till exempel att grilla på någon av sina sex grillar.
– Jag läste kokboksförfattaren Jonas Crambys bok Texas BBQ som en roman och har gått från att vara en nybörjargrillare med gasol till att i dag köra 20 timmars slow cocking av pulled pork i min Kamadogrill. Den funkar både som grill och ugn. Och rök! Om några år kommer alla att ha en sådan!
Längs med den egna bryggan ligger en aluminiumbåt förtöjd, det senaste i raden av sjönära köp.
– Allt som har med vatten att göra har en speciell plats i min plånbok: stand-up paddle, ribbåt, vattenskoter, surfski, wakeboard, gummiringar, vattenskidor. Om det flyter har jag det!
Läs också: Josefine Sundström: ”Vi odlar kryddor i barnens sandlåda”
Rickard tillsammans med sitt senaste förvärv.
Favoritgitarren av märket Gretsch.
Nygammal kärlek
Under våren blev det klart att Rickard, efter tio år på SVT, skulle gå till konkurrenten TV4 och en nygammal kärlek: Bingolotto.
– Det ska bli jättekul, en omstart! Och jag gillar att det finns ett mervärde. Om Vem vet mest var folkbildning så är det här folkrörelse! I dag har dessutom Bingolotto lite av ikon- status med sina 27 år och 400 000 tittare i veckan.
Programledarrollerna har varit många genom åren. Rickard själv nämner Bullen, Nyhetsmorgon och Vem vet mest som några av höjdpunkterna under sin hittills 25 år långa karriär.
– Jag är både stolt och mallig över Vem vet mest och de 1 687 avsnitt som vi spelat
in. Det har tagit tio år och jag har inte missat ett enda. Det är public service när det är som bäst, fortsätter Rickard och berättar att populärkultur och antikens historia är två ämnen som ligger honom varmt om hjärtat.
Har du haft mycket nytta av din allmänbildning?
– Ja, i Vem vet mest, men aldrig privat. Här omkring pratar vi bara om två saker: kommu- nen och bryggor.
Om Rickard
Namn: Rickard Olsson.
Bor: I Vikingshill utanför Stockholm.
Familj: Sambon Therese Broberg, dottern Asta samt katterna Nova och Nexus.
Gör: Är programledare, författare, utemöbelsdesigner.
Aktuell: Med Bingolotto i TV4.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
