Putsa och revetera huset själv

Se en murare putsa en fasad! Inte kan man tro att en amatör kan göra något liknande. Därför är jag oerhört mallig över att jag faktiskt kan putsa, med kalkbruk. För faktum är att det inte är svårt. Sedan man väl kommit underfund med själva påslaget, vill säga.

Kalkputs är vacker, skyddar bra och kan renoveras utan att skada underlaget. Ett stort plus för putsning är att materialkostnaden är liten, särskilt om man blandar bruket själv. Några få kvalitetsverktyg räcker långt. För stora jobb kan man låna eller hyra blandare. Men räkna med att det tar sin tid att klara alla moment med behövliga torktider.

För några år sedan renoverade jag en gotländsk kalkstensbyggning uppförd 1882. Samtidigt reveterade jag (dvs klädde ursprungsfasaden med puts) tillbyggnaden på baksidan. I detta fall var den byggd av trä. Jag fick vägledning av Riksantikvarieämbetets byggledare David Simander och Bengt Matsson på kommunen. Det är deras tips för kalkputsning som härmed vidarebefordras.

I Syd- och Mellansverige kan man arbeta med kalkbruk från maj fram till och med september. Sedan måste man packa ihop för säsongen. Annars hinner bruket inte karbonatisera och fryser bort till jul.

Revetering

Revetering består numera av slät- eller spritputs på ett armeringsnät, som monteras så att det sitter några millimeter ut från underlaget. Det färdiga putsskiktet brukar vara ca 15 mm. Underlaget kan vara av trä, träullsskiva
e d.

Det bästa armeringsnätet hör till Serporockmetoden (en modern reveteringsmetod med KC-puts på underlag av mineralullsskiva). Nätet har ca 15 x 15 mm rutor, är helförzinkat och kan köpas i byggvaruhandeln. Förr slog man in tusentals träpliggar eller spikade fast diagonala ribbor, en s k spräckpanel. På trettiotalet utvecklades kycklingnät på vassmatta, en produkt som åter börjar tillhandahållas.

Så här kan man laga befintlig revetering eller bygga upp en helt ny:

1. Täck marken vid behov. Eventuella stensocklar och ornament skyddas genom att du målar på ett skikt med lera som kan tvättas bort.

2. Vid lagning, ta först bort den skadade putsen, t ex med en gammal slö yxa. Skarva i nytt nät. Nätet ska hamna mitt i den färdiga putsen och måste fästas ordentligt, eftersom det bär putsens tyngd.

3. Om det är fråga om ny revetering, sätt upp underlaget. Jag klädde fasaden med vindskyddspapp, spikade upp träullsskivor och nätade skarvarna. I detta fall fäster putsen på skivorna, och nätet är bara till för att minska sprickrisken vid skarvarna. Det finns en mängd alternativa metoder.

4. Se till att nät, underlag och angränsande befintlig puts är rengjorda och lätt fuktiga. Det är nödvändigt att ha med vattenslang och rotborste upp på ställningen för att få tillräckligt rent. Vattna angränsande putsskikt så att de är genomfuktiga, annars får man inte rätt vidhäftning med det nya bruket. Det är det ingen idé att bara ha en hink vatten och stänka lite med en kalkkvast.

5. Blanda bruket länge. För att laga några kvadratmeter klarar man sig bra med att blanda i en rulle (d v s hink) med omrörare och lågvarvig borrmaskin. Förr hade man tre volymdelar sand och en del våtsläckt kalk. Torrsläckt kalk i puderform ger samma proportioner, men vatten behöver tillsättas. Vattenmängden är kritisk. Numera har man oftast lite magrare blandning. Lämplig konsistens: lite stadigare än messmör.

6. Grundning: Slå på med murslev, så att utrymmet bakom nätet fylls till större delen. Första gången man försöker slå på puts är det omöjligt – den bara studsar och faller av. Det är som att lära sig cykla – man bara faller av. Det är en stor hjälp att få instruktion från någon som kan! Jag fick tio minuter med en granne, som lärde mig använda den fyrkantiga iläggssleven. Efter ett tag behöver man bara titta på medan handen gör jobbet. No problems, tro mig. Men i ärlighetens namn så har jag däremot aldrig lärt mig att använda trekantig murslev.

7. Dra av överskottet med kanten på sleven. Låt vittorka, det tar kanske ett dygn eller fler, beroende på vädret.

8. Mellanpåslag som täcker nätet helt och hållet: Slå på, dra av, låt vittorka.

Ytskikt: Bruket får inte innehålla grova sandkorn. Det bör innehålla en rimlig andel fin sand. Slå på. Låt bruket sätta sig ordentligt, ett par till fyra timmar. Dra av större överskott med en bräda e d.

Slätputs på murat underlag

Att slätputsa går i princip till som ovan. Det är viktigt att vattna underlaget, så att vattnet i putsen inte bara sugs in i fasaden. Då torkar putsen, men hinner inte binda och karbonatisera, utan blir lös och dålig. Vid lagningsarbeten är rengöringen och fukten i underlag och angränsande puts A och O. Man måste ha slang och borste med uppe på byggnadsställningen och verkligen göra rent och fuktigt.

Yrkesmurare kör gärna med blötare bruk och torrare underlag än vad som sagts ovan. En duktig murare kan få precis lagom med vatten kvar sedan det mesta sugits upp i väggen. Andra får bom, släpp och dålig puts. Yrkesmurare vill normalt använda KC bruk, som hårdnar av sig självt och fungerar en längre säsong. KC-bruk bearbetas med ungefär samma metoder som kalkbruk, men man måste passa på att arbeta innan bruket binder för mycket och göra rent verktygen innan det är för sent.

Kalkbruk som styvnat kan man ändra till rätt konsistens med några droppar vatten och omrörning, men KC-bruk som börjat binda ska kasseras. KC-bruk är direkt olämpligt att använda vid lagning av kalkbruk.

Det finns också hydrauliskt kalkbruk att köpa, med egenskaper som närmar sig KC-bruket. Jag har inte använt detta själv, men kunnigt folk slår fast att hydrauliskt kalkbruk kan ha goda egenskaper.

Att putsa i hörn

Spika upp en bräda och arbeta mot den. När du är färdig tar du ned brädan och fyller i spikhålet.

Profiler

Byggs upp som ovan med flera skikt. Taktegelskärv är bra armering. Teglet suger och stabiliserar putsen fortare. En profilmall klipps ut i plåt och monteras på en liten släde, som man kör mellan två uppsatta brädor.

I mitt fall blev det skrovligt värre, så för ytskiktet gjorde jag en liten kaunitz för varje profildel (konkav – konvex – konkav). Det sista finishen fixades med pensel och bruk gjort på kalk och fin sand. Måttligt skadade profiler klarar man att laga med enkla medel. Vanliga murarverktyg och en bräda att dra av med. Jag slog i puts och drog av med brädans långkant. Den fick följa profilen med stöd på ömse sidor om
skadan. Den släta ytan skapade jag med pensel och bruk gjort på kalk och fin sand. Det är inte mycket svårare än vanlig slätputs. Ändå finns det många yrkesmurare som inte tror sig om detta.

Spritputs

Numera använder man ibland grov ballast, typ grus, för att ge spritputsyta. Förr använde man ofta samma blandning som för slätputs, men med annan konsistens. Den ska vara lös som havregrynsgröt, så att den rinner och bubblar sig lite lagom. Undersök originalet och gör likadant.

Målning med kalkfärg:

Man kan köpa fabriksblandad kalkfärg. Läs innehållsdeklarationen och se till att produkten endast innehåller kalk, pigment, vatten och lite konsistensgivare (vanligen cellulosaklister). Ofta ingår ett fyllnadsmedel, dolomit eller något annat vitt material. Det påverkar utseendet, som tyvärr blir lite grövre. Jag skulle inte vilja ha det, men be om referenser och ta ställning själv. Du kan också tillverka egen, helt genuin färg (se ruta).

Prova kulören på ett minst 1 m2 stor yta. Bedöm kulören antingen innan provet vittorkar eller efter flera veckor. 1 m2 är alltså en hel meter gånger en hel meter. Det går inte att se hur det blir med mindre provyta. Man lurar sig gruvligen! Förvattna med kalkvatten (den klara vätska som bildas överst i blandningskärlet). Stryk 3 – 7 lager färg efter behov. Ge ett dygns torktid mellan varven. Använd kalkkvast eller en stor moddlare. Det känns verkligen otacksamt att slafsa på alla dessa omgångar vattentunn färg som knappt syns. Till slut blir skiktet äntligen så tjockt att det suger. Då blir det kul att måla. Och just då måste man sluta! Annars blir behandlingen för tjock och kommer att flaga av. Eftervattna med kalkvatten.

Vid torr väderlek, håll fuktigt ett bra tag genom att spraya med vanligt vatten. Resultatet blir overkligt, överjordiskt vackert just då färgen vittorkar. Den ser mycket fin ut i många år och är lätt att underhålla.

Recept, egen kalkfärg

Blanda 18 liter våtsläckt Gotlandskalk med 82 liter vatten. Färgsätt med allra högst 3% kalkäkta pigment. Mer pigment ger otillräcklig bindning. Det blir en alltför stark kulör, som rinner fult vid första rejäla regn.

Inköpsställen

Torrsläckt puderkalk, ”Murkalk E”, finns att köpa i säckar i välsorterade byggvaruhus. De ej fullt så välsorterade har bara cement och färdigblandade KC-produkter, där ingående grus och sand får sanslösa kilopriser. Man kan alltså bli tvungen att studera Gula Sidorna och ringa runt ett tag. Gotlandskalk säljs av Byggnadshyttans Kalk AB på Gotland. Dansk våtsläckt kalk finns på många håll i Sydsverige.

Mursand kan köpas hos en del trädgårdsleverantörer eller hos ballastföretag. Frågar man snällt kan man få köpa lagom mängd i ett släp för en femtio- eller hundralapp.

Med dessa verktyg och en rulle (hink) kommer man långt.

För större jobb komplettera med skyffel för att hantera sand och bindemedel och en bruksblandare (ska gå i en kvart per sats).

1. Murslev. Fattning: Löst, med fingerkrok i böjen, sleven ska rotera fritt.
2. Fogslev. För tegelfogar. Ger slät fog. Förr fanns profilerade fogslevar som gav speciella fasadkaraktärer.
3. Iläggsslev. Fattning = pingisracket, men ganska så löst, inte hårt. Jag tycker att back-handsrörelse är enklast. Hämta upp lite (inte mycket) bruk med slevens översida, sikta, slå på lagom hårt så sitter bruket där. ”Lagom” – man lär sig.
4. Tungslev: Behändig för små lagningsjobb. Används ungefär som en smörkniv.
5. Kaunitz, liten, av trä. Det finns stora, det finns av plast, det finns brätten av stålplåt.
6. Murarhammare för rensning, justering av tegelformat mm.
7. Omrörare av 8 mm armeringsjärn för bruksblandning i mindre skala med hjälp av lågvarvig borrmaskin. Man blandar 10-15 liter på några minuter.
8. Vattenslang för rengöring, genomfuktning och eftervattning.
9. Rotborste för rengöring. Samt handskar och skyddsglasögon.

Kalkputsens historia

Redan egypter, greker och romare använde mycket kalkputs. Det återfinns också i många andra kulturer. I Sverige finns åtskilliga kalkputsade interiörer från medeltiden. Det finns till och med medeltida ytterväggar kvar med ursprunglig puts. Fram till sekelskiftet 1900 var kalk det enda bindemedlet i all puts och allt bruk, förutom lerklining och liknande. Ända in på 1950-talet var kalkputs ett standardval, sedan tog andra material över. De som kunde putsa med kalk gick i pension.

Det har funnits skrapade ”ädelputser” med varumärken som Terrasit i bortemot 100 år. Utom kalk innehåller de cement och kanske andra bindemedel. Glimmer gav en glittereffekt i ytan. Den skrapades fram med ett rivbräde. Fyrtiotalets bostadslängor och femtiotalets punkthus putsades ofta med Terrasit. Materialet är bra om det används där det hör hemma.

Ett vanligt exempel på fel användning är ”renovering” av kalkputs med ett lager glimmerhaltig stänkputs. Massor av fasader har klätts in med ett pannkakstjockt, raspigt, smutssamlande skikt, som utplånat detaljernas skärpa. En liten handdriven stänkputsapparat räckte för att förstöra stora värden.

Mer om kalk.