Sankt bernardshund som familjehund

Sankt bernardshunden är en populär hundras över hela världen. Hunden har ett flertal egenskaper som många älskar. Den kan vara både en arbetshund likväl som en uppskattad familjehund.


Värt att veta om sankt bernardshunden

  • Sankt bernardshunden är en enorm hundras. De kräver mycket plats för att kunna röra på sig ordentligt.
  • Hunden dreglar och ansar pälsen minst två gånger om året. Så om du alltid vill ha ett rent hus kanske inte denna hundras är för dig.
  • Även om hunden når vuxen ålder behåller de sin lekfulla valpiga natur.
  • Sankt bernardshunden är ett underbart husdjur, dock är de inte rekommenderade till familjer med mycket små barn då dessa stora hundar av misstag kan slå omkull små barn.
  • De är avlade för att kunna uthärda de kalla temperaturerna i Schweiziska alperna.
  • Hunden är kortlivad med en genomsnittlig livslängd på åtta till tio år.
  • De trivs när de får vara en del av familjen och avskyr att lämnas ensamma under längre perioder.
  • Sankt bernardshunden kommer i två varianter: långhårig och korthårig. Den korthåriga är den föredragna varianten av munkarna av Sankt Bernards klosterhärbärge, där hundarna härrör från.
  • Hunden har huvudroll i filmen Beethoven.
  • Sankt bernardshunden är inte en bra joggingpartner då de tenderar att snabbt överhettas, men de kan vara en god partner vid promenader i snön.

Sankt bernardshundens historia

Sankt bernardshunden härstammar från Schweiz, så som raserna berner sennenhund, entlebucher sennenhund, appenzeller sennenhund, och grosser schweizer sennenhund. Man tror att rasen utvecklades när inhemska alphundar korsades med mastiffhundar som kom med den romerska armén under kejsar Augustus välde.

År 962 e.Kr. kom ärkediakon Bernard de Menthon till Sankt Bernardspasset. Detta populära pass är förrädiskt och ligger nästan 2500 meter över havet. Han grundade klosterhärbärget i området främst som tillflykt för resenärer som blivit strandsatta under sin resa. Klosterhärbärget blev senare uppkallat efter honom. 

Hundarna användes troligtvis av munkarna för att vakta omgivningarna runt klosterhärbärget. Munkar tros även ha använt hundarna vid sök- och räddningsaktioner av försvunna resenärer och de som begravts i snö vid laviner. Den klassiska avbildningen av sankt bernardshunden som bär ett fat whisky runt halsen är inte sanningsenlig, hunden bar istället matleveranser och medicin fastspänt längst kroppen.

Omkring år 1830 försökte munkarna förbättra rasen genom att korsa sankt bernardshunden med newfoundlandshunden och resultatet var en långhårig sankt bernardshund. Detta var en felkorsning då de senare märkte hur is fäste i pälsen hos den långhåriga sankt bernardshunden. Därför såldes och skänktes de långhåriga sankt bernardshundarna av munkarna som endast behöll den korthåriga varianten.

Under klosterhärbärgets historia har sankt bernardshunden räddat mer än 2000 resenärer. År 1833 gav en man vid namn Daniel Wilson formellt sankt bernardshundens dess namn, vilket sedan dess använts som rasens officiella namn. År 1880 erkände Schweiziska kennelklubben rasen. Så småningom blev rasen populär i flera länder och de fysiska egenskaperna började förändras. Hunden blev smalare och högre som ett resultat av korsavel.

Idag är sankt bernardshunden en populär familjehund och utställningshund och är även populär inom filmindustrin. Minns du filmen Beethoven? Det var i samband med den filmen sankt bernardshunden blev populär över hela värden.

Sankt bernardshundens temperament

Sankt bernardshunden anses vara ”milda jättar”. Du kommer aldrig finna en annan ras med samma egenskaper som sankt bernardshunden. På grund av dess historia som klosterhund besitter de ett jämnt och godhjärtat temperament. De är mjuka och kärleksfulla med barn, men om du har spädbarn eller mycket små barn hemma kanske hunden inte är lämplig då den kan slå omkull små barn på grund av sin storlek. Faktum är att ett svep av en viftande svans kan räcka för att slå omkull ett barn.

De är mycket intelligenta hundar som vill vara till lags. Även när de nått vuxen ålder behåller de det komiska valpbeteendet. De är inte kända för att skälla om det inte finns en nödvändig anledning.

Sankt bernardshundar kräver tidig socialisering och träning för att bli lydiga och välanpassade vuxna hundar.

Hälso- och hälsorelaterade frågor att vara medveten om

Sankt bernardshundar är generellt sett friska, men vissa hälsoproblem bör ägare och blivande ägare vara medvetna om:

  • Höftdysplasi – en ärftlig sjukdom där lårbenet inte passar i höftleden vilket orsakar smärta och artrit när hunden åldras.
  • Armbågsledsdysplasi – vanlig hos stora hundraser och orsakad av olika växthastighet av de tre ben som tillsammans bildar hundens armbåge. Detta kan leda till smärtsam slapphet.
  • Entropion – defekt som leder till att ögonlocket rullar inåt och orsakar irritation och ögonskada.
  • Epilepsi – orsakad av mild till grav form av anfall. Sjukdomen kan vara ärftlig av natur och kan utlösas av olika faktorer så som infektionssjukdomar, hjärntumörer, exponering till kemikalier och okända orsaker.
  • Fördröjd kardiomyopati – ett hjärttillstånd där muskeln blir tunn och oförmögen att utföra sin funktion. Vid tillståndet tenderar hjärtat att arbeta hårdare vilket leder till att det förstoras.
  • Katarakt – grumling av ögats lins som leder till delvis eller fullständig synförlust.
  • Allergier – vanlig sjukdom hos alla hundar. Hundar tenderar att vara allergiska eller överkänsliga mot mat, kemikalier och andra miljöfaktorer.
  • Magomvridning hos hund – ett livshotande tillstånd som vanligtvis förekommer hos stora hundar efter att de intagit en stor måltid eller druckit mycket vatten, eller efter att de motionerat efter en stor måltid. Hunden kan inte rapa eller kräkas för att frigöra överflödig luft i magsäcken. Detta gör att magen vrids om vilket i sin tur hindrar blodtillförseln till hjärtat.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar