Maria hade bråttom hem från landstället i Stockholms skärgård. Sista semesterveckan var slut och hon och hennes familj skulle hem för att börja jobba. Huset var städat och trädgårdsmöblerna inplockade. Bara en sista sväng förbi soptunnan och sedan iväg. Maria kliver barfota ut på gräsmattan framför huset när hon känner två vassa stick i ankeln. Det går blixtsnabbt men hon hinner se huggormen ringla bort över gräset.
– Jag sa till min man och bror att jag blivit ormbiten. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att jag skulle åka till akuten direkt. Men jag mådde bra så jag övertalade min bror att köra mig till Karolinska istället för Norrtälje. När vi kom fram lite mer än en timme senare var det i sista sekunden. Jag började må jättedåligt och giftet hade börjat verka.
Kräkningar, yrsel, buksmärtor, andningssvårigheter och blodtrycksfall är några av de vanligaste symptomen som uppstår vid huggormsbett. Även inre blödningar kan förekomma. Hur man reagerar beror på kroppsstorlek, antal bett och hur mycket gift ormen injicerat samt om du är allergisk eller inte. Huggormar kan själva styra över giftinjektionen och styrkan i giftet varierar. För en del är inte bettet värre än ett getingstick men för Maria blev det mycket värre.
Maria är ganska liten, hon blev biten två gånger med giftinjektion och visade sig vara allergisk. Blodet blev så tjockt att läkarna fick sätta in fyra dropp samtidigt och trycka på påsarna för att vätskan skulle kunna tunna ut hennes blod snabbare. Blodtrycket var nere på 50 och hon kunde inte sluta kräkas. När en andra attack startade satte de även in motgift och hon blev långsamt bättre, men benet var svullet och svart från fot till lår.
– Jag blev kvar på sjukhuset i tre dagar
för övervakning. Mitt blodtryck var fortfarande så instabilt, säger Maria. Efter ett par veckor när de trodde allt var bra så visade det sig att jag hade fått inre blödningar i benet. Det tog flera veckor innan jag blev helt frisk.
Varje år vårdas cirka 200 personer på sjukhus till följd av huggormsbett, 40-60 av dem för måttliga till allvarliga symptom. När man blir biten ska man försöka att röra sig så lite som möjligt. Ligg stilla och håll den bitna kroppsdelen i högläge. Ring alltid läkare eller giftinformationscentralen. Om ett barn eller gammal person blivit biten kan det bli akut – ring 112!
Ungarna föds i augusti- september
Huggormarna är som mest aktiva från april till september. Det är lättast att se dem på våren när de kryper fram och solar sig på varma stenar. Under sommaren drar de sig till stränder och våtare marker. Huggormar förekommer i hela Sverige utom längst i norr, men trivs bäst skärgårdar. En anledning kan vara att det finns gott om åkersork där i kombination med den glesa vegetationen.
Ungarna – eller äspingar som de också kallas – föds i augusti-september. En del menar att ungarna är farligare än vuxna huggormar.
– Ungarna har mindre giftblåsor än de vuxna, huruvida giftets styrka i sig varierar med ormens ålder har jag hört olika saker om, så det vet jag inte säkert, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.
Det är svårt att styra över huggormens beteende men det finns den del åtgärder som minskar risken för huggormar på tomten:
• Håll gräset kortklippt
• Ta bort rishögar och stenrös
• Se till att komposter och lövhögar inte ligger för nära huset
• Täta stenmurar och husgrunder
• Kontrollera näten för källarventiler
Alla svenska ormar är fridlysta. Du får flytta ormen från tomten, men det rekommenderas att någon som är van att hantera giftiga ormar gör det. Om det inte är möjligt att fånga huggormen, och någon annan lämplig lösning inte finns får huggormen dödas.
Så skiljer du på snok och huggorm
Huggormen är oftast grå (hannarna) eller bruna (honorna) med ett svart eller mörkt zigzag-band. Men de kan också vara helsvarta. Huggormen har ett trekantigt huvud. Pupillerna är vertikala som en katts och sitter på en mörkt rödbrun iris. Generellt blir huggormar kortare, tjockare och har kortare svans än snokar, men det kan vara lite svårt att avgöra för en ovan person.
Snokar är oftast grå till svarta med gula nackfläckar, men kan ibland vara helsvarta. Snoken har ett ovalt, skedformat huvud och pupillen är rund och irisen är ljus.
Källor: Naturhistoriska Riksmuseet och Giftinformationscentralen.
