Regelbunden sotning
En av de allvarligaste händelserna som kan inträffa i en skorsten är att den tar eld från insidan – så kallad skorstensbrand. Detta kan inträffa om rökkanalen har blivit dåligt eller sällan sotad eftersom det är beläggningarna inuti kanalerna som ger näring åt elden. Vid en soteld kan det bli fruktansvärt hett, över 1 000 grader, i rökkanalen. Det blir så varmt att den kan spricka – i synliga eller osynliga sprickor. Vissa säger att om huset inte brinner upp första gången man har soteld, brinner det upp den andra gången. Eldslågorna kan slå ut genom de små sprickorna i murstocken och antända trossbottnar och bjälklag.
Täta murstocken
Det är också vanligt att det blivit otätheter i murstocken så att sotaren utfärdat eldningsförbud. Det finns flera sätt att lösa detta. Ett alternativ att täta en rökkanal är att invändigt täta kanalen med en metod som kallas för Schädlermetoden . Metoden fungerar i princip så att man fäster en gummikon i ett kraftigt rep i botten av pipan, ställer sig ovanpå skorstenstoppen och häller ner en typgodkänd keramisk tätningsmassa i pipan samtidigt som gummikonen sakta dras uppåt. Då smetas bruket ut på väggarna på insidan av pipan och tätar den.
En annan metod är att installera en böjbar slang i rostfritt stål i pipan. Ganska enkelt men man får inte ut samma diameter och därmed samma kapacitet som pipan hade tidigare – dvs. det kan börja ryka in från eldstaden eftersom den inte längre klarar att svälja all rök! Ingen av de här metoderna bör utföras av den oerfarne – läs i stället annonser och välj någon som kan det här!
Är eldningsförbud meddelat måste skorstenen besiktigas av skorstensfejaren efter reparationen. Detta bör göras även om du inte fått eldningsförbud.
Titta till toppen
Ingen annan byggnadsdel på ett hus utsätts för så oerhörda påfrestningar som skorstenstoppen. På insidan strömmar 100-gradig fuktig hetluft ut och möts kanske av bitande isvindar. Det är egentligen förvånande att teglet håller så länge som det gör. Surt och förorenat av gamla tiders oljeförbränning, nedblött av regn och utsatt för många minusgrader på vintern håller det fortfarande ihop. Men bara till en viss gräns – inget varar ju för evigt. Det gör inte heller den betongkrans som ligger på toppen av skorstenen.
Vart 50:e till 75:e år måste ofta skorstenstoppen bytas. Eftersom det redan finns ett inbyggt facit över hur kanalerna går är det förhållandevis enkelt, fast fruktansvärt tungt fysiskt.
På gamla skorstenar är det ibland bara sanden kvar och inget bindande murbruk mellan tegelstenarna. Teglet hålls på plats enbart av sin egen tyngd och betongkransen. Då kan man börja fundera över vad man kunde ha fått i huvudet en stormig dag!
Att lägga nytt murbruk i fogarna är lika mycket ren kosmetika som om man försöker dölja hela problemet genom att sätta en plåthuv över skorstenstoppen!
Så här fixar du skorstenstoppen:
Först måste du ha en ordentlig arbetsplattform runt skorstenstoppen, kompletterad med en rejäl byggnadsställning vid sidan av huset. Betongkransen slår du sönder med en handslägga och plockar ner. Sedan plockar du ned tegelsten för tegelsten så länge som de sitter lösa eller är skadade. Stoppa ner plastkassar fyllda med isolering i piporna så att det inte skräpar i onödan inne i huset.
När du murar om med ny tegelsten följer du kanalernas utformning. Avsluta med att bygga en gjutform av brädor för den armerade betongkransen som gjuts på plats. Inget av detta är svårt – men du bör ha en stark kompis till hjälp.
Gör en egen skorstensritning
För gamla hus ska det finnas ritningar över hur de olika kanalerna är dragna i murstocken. Om ritningen kommit bort kan du ganska enkelt göra en egen ritning. Om du går upp på taket och ser ned i skorstenen finns där kanske 10-15 olika kanaler. En del är större än andra – de större leder till öppna spisar eller värmepannor i huset. Kanaler för imkanaler, kakelugnar och f.d. vedspisar i kök är betydligt mindre. Du kan känna på lukten och se på beläggningen vilken eller vilka kanaler som är i bruk. Ett traditionellt hus på två våningar har kanaler till båda våningsplanen inklusive eventuell källare.
Gör så här:
Fäst en rejäl tyngd i änden på ett rep och fira ned repet i kanalen. Genom att mäta hur djupt detta lod går innan det tar i botten kan du få en uppfattning om vilket våningsplan det rör sig om. En bra medarbetare på samma våningsplan hör rasslet och kan identifiera kanalen. I tveksamma fall kan du tända en rökpuff i botten på kanalen och se efter var röken kommer upp. Den här kunskapen kan vara bra att ha den dag du funderar på bättre ventilation eller nya eldstadsanslutningar i huset.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
