Måste de gamla rören bytas?

Börjar rören i ditt småhus bli så gamla att de bör bytas ut? Det är kanske inte en fråga man normalt ställer, men den kan aktualiseras av att olika fel, eller i värsta fall skador, uppträder.


Börjar rören i ditt småhus bli så gamla att de bör bytas ut? Det är kanske inte en fråga man normalt ställer, men den kan aktualiseras av att olika fel, eller i värsta fall skador, uppträder.

Det kan till exempel vara att
– ett avloppsrör eller en golvbrunn är så skadad av korrosion, att avloppsvatten rinner ut och i värsta fall orsakar fuktskador i byggnaden

– det inträffar vattenläckage från tappvattenrör

– golvet eller väggarnas tätskikt i badrummet är utslitna och vatten läcker ut i byggnadskonstruktionen. Vid bedömning av skadan upptäcker man att vatten- och avloppsrören är i ett sådant skick att de verkar ha en kort återstående livslängd, jämfört med den beräknade livslängd ett renoverat badrum kommer att få.

Hur vet man om rören i ett småhus måste bytas?

För att kunna bedöma deras kondition kan man först göra en kartläggning av vilka typer av rör som finns i tappvatten- och spillvatteninstallationerna. Med hjälp av installationsritningar och ev. någon sakkunnig kan man göra en förteckning över de rör som är installerade. En kunnig vvs-installatör eller vvs-konsult kan hjälpa till med en undersökning och bedömning av rörinstallationerna. 

Läs mer: Gör en snabb rörkoll

Toppvattenrör

Normalt förekommer bara två typer av tappvattenrör, kopparrör och förzinkade stålrör. Kopparrör har lång livslängd och god hållbarhet mot korrosion.

Det här ska du titta noga på

Kopplingar och lödfogar. Äldre mekaniska kopplingar, t ex Securex-kopplingar, förslits så småningom och kan börja läcka. Vissa typer av lödfogar, t ex fogar med Castolin-lod, har dålig kvalitet och innebär en läckagerisk. Vid en ombyggnad där man byter vissa delar av rörinstallationen kan gamla kopplingar och lödfogar börja läcka om de utsätts för åverkan.

Inbyggda ledningar. Kopparrören kan påverkas av omgivande byggnadsmaterial. Kontrollera t ex rör och avgreningar inbyggda i siporex-väggar. Väggarna kan också påverkas, t ex av kondens från kallvattenrören. Både kall- och varmvattenledningar rör sig då temperaturen ändras. Om rören är felaktigt infästade kan rörmaterialet så småningom att bli sprött och risken för läckage ökar.

Gamla ventiler, som så småningom kan bli otäta vid ventilspindeln. Genom korrosion och avlagringar kan de också bli svåra eller omöjliga att manövrera.

Förzinkade stålrör, som är vanliga som kallvattenrör i äldre installationer. De är känsligare än kopparrör för korrosion. Rören är hopfogade med gängfogar vilka ytterligare försämrar korrosionsskyddet. Vid en ombyggnad bör man byta ut alla tappvattenledningar av förzinkade stålrör.

Avloppsrör

Avloppsrör kan vara av gjutjärn eller plast. Både gjutjärns- och plaströr förekommer i olika kvaliteter och det är därför viktigt att kartlägga vilken typ av rör som är installerad.

Gjutjärnsrör har tillverkats på olika sätt. Man skiljer på sandgjutna och centrifugalgjutna rör. Sandgjutna känns igen på att de har två förstärkningsringar på rörets muff, medan centrifugalgjutna endast har en. De centrifugalgjutna rören anses ha tätare gods och större hållfasthet än de sandgjutna, som det alltså kan finnas anledning att se mer kritiskt på.

Vanliga skador på gjutjärnsrör är sprickor, otäta skarvar och korrosion. Sprickor kan orsakas av materialspänningar eller felaktig infästning, men också vara en följd av korrosion. Sprickor och otätheter kan vara svåra att upptäcka om de inte ger sig till känna genom vattenläckage.

Gjutjärnsrör korroderar genom att järnet löses ut ur materialet och kvar blir en rest av grafit. Rören behåller sin form även om de är korroderade. När korrosionen gått igenom hela rörväggen kommer fukt att läcka igenom. Skadorna visar sig ofta genom att färgen på rörets utsida buktar ut och genom att rost har runnit från utbuktningen.

På avloppsrör av gjutjärn kan en fackman genom att ta ut rörprover undersöka om de korroderat. Dessa tar man lättast i åtkomliga delar av avloppssystemet, t ex i källaren. Genom att undersöka prover från representativa ställen i installationen kan man bilda sig en relativt bra uppfattning om avloppsrörens kondition.

Plastavloppsrör har installerats i hus byggda under 1960-talet och senare. Vissa typer av de tidiga plastavloppsrören, s k PVC-rör, har senare visat sig ha dålig kvalitet. De är känsliga för den mekaniska påverkan som uppstår vid rörens längdutvidgning och för avloppsvatten med hög temperatur. Denna typ av rör bör alltid bytas ut vid en ombyggnad.

Från 1975 installerades PVC-rör av så kallad HTA-typ med högre kvalitet. Dessa rör kan fortfarande vara i bra skick.

Läs mer: Fuktkolla ditt hus

TV-inspektion av avloppsledningar

Avloppsledningar i källargolv och i marken på tomten kan undersökas med TV-inspektion. Med en sådan kan man upptäcka synliga skador, som sprickor och hål i rören. Vanliga fel, som svackor i rören på grund av marksättningar och rötter från träd som växt in i rören, kan också upptäckas. Svackor eller rötter gör att det lätt uppstår stopp i avloppsledningarna, vilket i sin tur gör det nödvändigt att anlita specialföretag för avloppsrensning. Korrosion i gjutjärnsrör kan normalt inte upptäckas med TV-inspektion.

Golvbrunnar

Vattenläckage vid golvbrunnen är den i särklass vanligaste skadeorsaken i våtrum. Upp till var fjärde skada i badrummen beror på att golvbrunnen eller dess anslutning mot golvets tätskikt läcker. Golvbrunnen är alltså en av de delar av installationen som är viktigast att undersöka.

Golvbrunnar av gjutjärn kan ha korrosionsskador invändigt. Det kan man själv undersöka genom att skrapa med en kniv på brunnens insida. Korrosionsprodukterna brukar lossna som tunna flagor eller skivor. Känsliga punkter är brunnens botten, brunnssidan i nivå med vattenytan och ”vattenlåstungan”.

Om golvet har plastmatta

Kontrollera att mattan fäster mot golvet kring brunnen och mot golvbrunnen. Det är stor risk att golvbrunnen läcker om det visar sig att mattan släppt från golvet kring brunnen. Kontrollera också att den klämring som spänner fast golvmattan mot golvbrunnen verkligen sitter fast. Med tiden finns risk att klämringen formförändras, vilket gör att trycket mot mattan släpper. Tätningen mellan golvmattan och golvbrunnen kan då börja läcka.

Om golvet har klinkerbeläggning

I äldre hus har golv med klinkerbeläggning i bad- och duschrum tätskikt med så kallad membranisolering, som består av papp med asfaltstrykning i flera lager. En svag punkt i denna konstruktion är anslutningen till golvbrunnen. Tätheten i membranisoleringen försämras på grund av åldring och på grund av rörelser i bjälklag och golvbrunn. Detta är ett vanligt fel.

I praktiken sätts golvbrunnen regelbundet igen av tvål- och hårrester från dusch eller badkar. När man duschar eller tömmer badkaret kommer då vatten att stiga upp i golvbrunnen och rinna ut på golvet. Samtidigt tränger det ut fukt i det skikt med bruk som finns på golvet ovanför membranisoleringen. Om membranisoleringen är otät kommer fukt så småningom även att tränga ner i bjälklaget under isoleringen.

En fackman kan göra mätningar med ett fuktindikeringsinstrument och kontrollera om fukt trängt ut i golvet.

Läs mer: Upptäck fel i badrummet innan det är försent

Värmesystemet

Värmerör och radiatorer från 1950-talet och senare är i allmänhet i bra skick.

Rör i golvet kan vara angripna av korrosion, t ex om vatten från en tidigare vattenskada läckt ut i bjälklaget. Rör och radiatorer kan också angripas av invändig korrosion om värmesystemet fyllts på med nytt vatten ofta, t ex för att värmesystemet varit otätt.

Måste man byta rör när man bygger om badrummet?

Eftersom en badrumsombyggnad är en omfattande underhållsåtgärd är det viktigt att göra undersökningar av installationernas kondition innan man fattar beslut om vilka åtgärder som är nödvändiga. Även om det ur ekonomisk synvinkel är önskvärt att göra så små ingrepp i huset som möjligt, bör de delar av rörinstallationen som är utslitna byts ut vid ombyggnaden. För varje del av vvs-installationen som man överväger att behålla vid en ombyggnad bör man göra en kritisk bedömning av dess återstående livslängd. Som riktvärde kan man använda den förväntade livslängden på det reparerade våtrummet, t ex 25 till 30 år. Man bör också bedöma framtida kostnader och konsekvenser för ombyggnader eller vattenskador då de installationer som sparas går sönder och måste bytas.

Kan man renovera avloppsrören?

Det finns flera metoder att renovera skadade avloppsrör. De flesta av dessa är utvecklade för att renovera avloppsledningar i mark, men några metoder kan i vissa fall även tillämpas på invändiga installationer.

Det finns flera svårigheter med att renovera avloppsrören i ett småhus. Rörsystemet har en mängd avgreningar där det måste gå att göra täta anslutningar. Golvbrunnarna är alltid en av avloppssystemets svaga punkter. Renoverar man rören måste särskild hänsyn tas till risken för läckage från golvbrunnen och vid tätningen mellan golvbrunnen och golvets tätskikt. Tekniskt kan det därför många gånger vara tveksamt om det är riktigt att renovera rören i stället för att byta dem. Normalt är det dessutom inte bara avloppsrören som behöver bytas. Tappvattenrören är lika gamla som avloppsrören och är även de i riskzonen för vattenläckage. Badrummens tätskikt är nästan alltid utslitna och måste åtgärdas. Vid en badrumsombyggnad är det därför knappast tekniskt motiverat att renovera avloppsrören i stället för att byta ut dem.

Foto:Lennart Dannstedt, Rolf Kling

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar