Flytta ett hus

Den vackra Skattegården ser ut som om den alltid har legat på tomten på Lovön, utanför Stockholm. Men det 150 år gamla huset har flyttats 30 mil.

flytta hus


Den vackra Skattegården från Småland ser ut som om den alltid legat på tomten på Lovön, utanför Stockholm. Men det tog några år av hårt arbete innan det hela blev färdigt.

Gården ser vid första anblicken ut som den alltid legat i tallbacken, intill den smala grusvägen och med utsikt över åkern. Men, när man tittar närmare märker man att huset visserligen är gammalt men har ett annat formspråk än äldre hus i grannskapet med sina brutna tak och ljusa färger.

Tankarna går till Björn Bergs underbara teckningar av Emil i Lönnebergas gård Katthult. Och mycket riktigt, byggnaden har flyttats från Ölmsta skattegård, nära Gränna till Lovö en mil utan för Stockholm.

Ovanligt flytta stora hus

Johannes Tovatt talar kärleksfullt om det hus, som han med mycken möda lyckades göra om till bostad för sin familj. Trettio mil flyttades huset och det är 150 år sedan en annan Johannes lät hyvla stockar och smida belag till en mangårdsbyggnad på sin gård. Den nutida Johannes är arkitekt och delägare i den legendariske arkitekten Ralph Erskines kontor, beläget i Drottningholm, någon kilometer därifrån.

Att flytta ett så pass stort hus är inte helt lätt. De flesta hus om flyttas är härbren eller torp. Skattegården är en tvåvåningsbyggnad på drygt 180 kvadratmeter, permanentbostad för en fyrabarnsfamilj.

Det blir inte billigare än att bygga en ny villa, men knappast dyrare heller. Allt är inte praktiskt men mycket extra charm följer med, som furudörrar, illusionsmålade som dyrbar, vackert ådrad ek och handblåst fönsterglas och mjukt slitna, breda golvtiljor. Johannes har lärt sig under byggtiden. Mycket lärdom var dyrköpt, det finns liten erfarenhet av att flytta stora hus. Framför fick han lära sig att ett traditionellt bygge måste ta tid.

Köpte huset osett

Johannes och hans familj hyrde ett hus på Drottningholmsmalmen när hans hustru Ita fick syn på en liten annons i Dagens Nyheter sommaren 1997. Ett ungt par hade fått ärva Ölmsta skattegård, som funnits i familjen i flera generationer. Huvudbyggnaden hade använts som sommarställe sedan 60-talet och saknade indraget vatten och elektricitet. Ägarna ville riva innan det helt förföll men kom på den ljusa idén att kanske någon var villig att köpa det gamla huset för 20.000 kronor.

Johannes köpte det osett efter att fått det beskrivet i telefon. Här hade han glädje av sin arkitekterfarenhet eftersom han visste vad han skulle fråga om. Men det kunde ändå ha blivit hans livs sämsta affär. Han fick ett år på sig att montera ned frakta bort huset

Lastades på två lastbilar

Huset monterades ner på ett par dagar av ett företag som specialiserat sig på nermontering och uppbyggnad av hus. Varje stock märktes med en liten plåtbricka. Att det varken fanns elektriska ledningar eller vatten underlättade nermonteringen. All spik var handsmidd och togs till vara, liksom givetvis de fem kakelugnarna, fönster och alla detaljer som monterades ner för att återanvändas.

Allt lastades på två långtradare med släp och kördes till Stockholm.
Dagarna innan långtradarna anlände höggs över hundra träd ner på tomten. Grunden göts och det stora pusslet kunde börja läggas.
Efter en knapp vecka var huset under tak utan större problem. Bottenstocken hade fått hyvlas till för att passa den nya grunden men för övrigt passade de stora pusselbitarna ihop.

Långsam torkprocess

Nu hade drygt ett år gått sedan köpet. Familjen sade upp sin hyrda bostad till oktober samma år, vilket visade sig vara väl optimistiskt. Ett nybyggt hus med moderna material, hade kunnat fås i beboligt skick på tre månader men det här var annorlunda. Det skulle inte känts riktigt att klä de gamla stockarna med fibermattor och gipsskivor.

Tidigare hade isoleringen bestått av lerklining, vilket är en metod som varit vanlig sedan 1600-talet och som lätt tränger in mellan stockarna och ger en mycket god isolering. Leran beter sig som trä och följer luftens fuktighetsgrad och markens rörelser. Vad Johannes inte tänkte på var att leran består av en hel del vatten och bör torka luftigt och långsamt för att det inte ska bildas mögel, en dyrköpt erfarenhet som kostade tid, arbete, oro och pengar.

– Förr sa man att lerklining ska torka ett år, sedan kan man låta sina ovänner bo i huset under ett år och först efter det är det beboeligt.

Lerklining består av blålera med inblandning av halm, kohår eller något annat som binder. Som armering använde Johannes vassmattor han lyckades få tag på från äldre växthus men det finns att köpa från Polen.

Förstubrons vackra spetsmönster är något senare än resten av huset men ger uttryck för snickarglädje och rikedom. Förmodligen förstördes den ursprungliga förstukvisten av regn, höststormar och snöoväder. I övre hallen har de gamla stockväggen fått vara kvar. Innertaket har tagits bort och givit rymd med synliga takbjälkar. Lunettfönstret ovanför trappan är en detalj som inte fanns från början, en kul idé som samtidigt ger ljus i tvättstugan.

Oändligt fönsterjobb

Sommaren 1998 var ovanligt kall och regnig. Huset var för tätt, fönstren satt på plats och leran fick ingen möjlighet att torka. Fukten stannade kvar och det bildades mögel som ställde till en hel del skada.

Johannes tog ut glaset ur varje fönster, skrapade rent, målade fönsterbågarna och kittade om. Det var ett arbete som inte går att värdera i timkostnader men fönstren med sin aningens oregelbundna bågar och vackra glasrutor är värd varje timmes arbete.
Radiatorerna kom han över billigt men tätning, skrapning och målning var knappast värt besväret. Golven från det tidigare oeldade huset krympte och eftersom de breda golvtiljorna var ospåntade bildades breda springor så att golvet i stora rummet måste läggas om.

Delar av ytterpanelen behövde bytas ut och ett par golv var i dåligt skick. Men i övrigt återanvändes det mesta. Att huset tidigare inte renoverats var en fördel.

Allt inomhus är inte som 1850 då huset byggdes. Många lager tapet revs bort och visade årtiondens inredningstrender. Idag är väggarna målade i vitt med kalkfärg. I övre hallen har stockväggen fått vara kvar och innertaken i gavelrummen har tagits bort och givit rymd med synliga takbjälkar.

Mycket återstår att göra. Sedan familjen Tovatt flyttat in och börjat leva ett normalt liv i sitt charmiga hus har restaureringen gått på halvfart. Johannes säger att man har större toleransnivå när det gäller gamla hus som inte är färdiga, omålade gipsskivor i ett nytt hus ser inte så roligt ut.

Huset monterades ned stock förs stock i Småland… … fraktades 30 mil med lastbil och färja… … och pusslades slutligen ihop igen på Lovön, utanför Stockholm.

Vad kostade det?

Att montera ner det, frakta huset till Stockholm och sätta upp det igen var förhållandevis billigt. Johannes har räknat ut att huset stod under tak för 450 000 kronor. Då är uppmurning av torpargrunden inräknad, ungefär 150 000 kronor. Sedan skenade det iväg. Mycket hade kunnat göras billigare, mycket är läropengar och en bidragande orsak var den optimistiska tidsplanen Man kan inte bo hos goda vänner med fyra barn hur länge som helst. Men färdigt, inklusive brunnsborrning och anläggande av avlopp slutar notan på 1,8 miljoner. Ingen svart arbetskraft har använts, men Johannes har gjort mycket själv och även fått hjälp av vänner.

 

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar