Vårt nybygge är 300 år

När Daniel König och Sophie Lestage behövde ett större hus för sin växande familj hittade de inget färdigt som de tyckte om. Istället köpte de en trave liggtimmer, en nerplockad 1700-tals gård. Resultatet har blivit ett 300-årigt nybygge, ett hus som är gammalt i stilen men anpassat till behoven hos en modern fyrabarnsfamilj.

Många timmars arbete ligger bakom familjen König/Lesthages nygamla drömhus, ett liggtimmershus från början av 1700-talet.

Egentligen hade de lovat varandra att aldrig mer bygga något hus tillsammans. Daniel Königs och Sophie Lestages erfarenheter från bygget av det prefabricerade huset de tidigare bodde i var inte så roliga.

– Tråkigt och dyrt. Trots att vi byggt det själva blev det aldrig vårt hus utan bankens. Det var knappt så man vågade dra i en spik i en vägg utan att tänka att, aj katten, där sjönk värdet med tiotusen, säger Daniel.

Dessutom ville de egentligen hellre ha tag på ett gammalt hus, något rejält, garanterat fritt från plastlister, standardlösningar och räta linjer.. Men att hitta ett färdigt hus, nytt eller gammalt, som passade både plånbok och smak var inte så lätt.

Som att bygga lego

Så när Sophie fick syn på en annons om ett nedmonterat liggtimmerhus blev de genast intresserade. Ungefär samtidigt dök möjligheten att köpa tomten i Brunn upp.

– Alla pusselbitar föll liksom på plats samtidigt, konstaterar Sophie.

Liggtimmerhuset som ursprungligen hade stått i Mjösöfall i Östergötland hade plockats ner av en man som själv tänkt sig att bo i det. Men när han väl hittade en bra tomt att ställa det på fanns där redan ett trevligt hus. Och så hamnade liggtimmret i en lada på Ljusterö.

Dit åkte Daniel och Sophie, karvade i träet, luktade, tittade, frågade och konstaterade att virket var friskt och stockarna väl uppmärkta.

– Det tog oss visserligen en dag att lista ut hur de tänkt när de märkte upp stockarna, men sedan var de inte så svårt, säger Sophie.

– Nej, det är ungefär som att bygga lego. Får man bara det första varvet rätt så är det inga större problem, säger Daniel.

300 kvadrat i tre plan

Att gamla hus plockas ner för att flyttas till en ny plats är i sig inte så ovanligt. Det ovanliga i det här fallet är storleken, här är det inte fråga om någon liten torpstuga, utan snarare en herrgård.

I sitt nya skick när huset också försetts med en källare är den inredningsbara boytan närmare 300 kvadratmeter fördelad på tre plan.

Daniel och Sophie har varit noga med tidsprägeln men ändå anpassat huset till sina behov. Källaren innebar visserligen en stor förändring av husets exteriör men var nödvändig för att få huset att stå bra på den ojämna tomten.

– Dessutom är det bra att ha en källare. Och det är ju inget Skansen, vi bor ju i det här huset, påpekar Daniel.

Köket är husets hjärta och nav. Med sin rustika inredning av gammalt trä känns det som ett äkta 1700-talskök i någon storbondegård – trots att det egentligen är helt nybyggt.

Rustik och barnvänlig inredning

Inredningen är rustik med breda trägolvplankor och vackert mörknade träbjälkar. Köksskåp och bänkar är klädda med pärlspont.

– Vi har fyra rörliga pojkar, 12,10, 8 och 4 år. Då känns det bra att ha det ordnat så att de kan röra sig utan att behöva vara så försiktiga hela tiden, påpekar Sophie.

– Och jag gillar känslan att kunna hugga ved på köksgolvet, säger Daniel.Väggen under trappan till övervåningen täcks helt av några stora väggfasta skåp byggda av breda, vackert ådrade gamla träplankor. Därinnanför döljer sig kyl och frys.

Med huset följde egentligen mest bara ett skal, ytter- och innerväggar, tak och golv.

Gamla dörrar, fönsterkarmar och andra inredningsdetaljer har Daniel och Sophie hittat, köpt eller fått från många olika håll. I köket står ett gammalt skåp från en nedlagd handelsbod och i hallen väntar en dörr från en rivningslägenhet i Gamla stan på att göras i ordning till vardagsrumsdörr.

– Alla här på Ingarö känner ju till oss och vårt hus. Och många har kommit hit med eller tipsat oss om gamla saker som skulle passa här, berättar Sophie.

Återanvändning ett nyckelord

Det är för resten inte bara riktigt gamla saker som är begagnade i familjen Königs-Lestages hem. Återanvändning är snarare ett nyckelord.

– Diskmaskinen fick vi av en granne och diskbänken hittade jag någonstans…Man kan ha mycket roligt för de pengar man inte använder till att köpa nytt, säger Daniel.

Nackdelen är förstås att det tar tid att leta material och bygga allting själva. Nu, sex år efter byggstarten är huset ännu inte riktigt klart. Det fattas fortfarande en trappa till ingången från framsidan till exempel.
Å andra sidan skulle det tagit lång tid att arbeta ihop de pengar det skulle kostat att låta bygga ett sådant här hus också, påpekar de.

– Vi gör mycket annat också, reser med barnen, åker båt. Det skulle vi inte haft råd med då, konstaterar Sophie.

Istället har de valt att ta det lugnt och bygga färdigt ett rum i taget allt eftersom det kommit in pengar. Sist var det ett kontor på vinden.

– Vi har en egen firma och en massa bokföring att sköta. Samtidigt brukar pojkarna spela innebandy häruppe och när de ramlat in i bokföringen tillräckligt många gånger insåg vi att vi behövde en vägg mot kontorsdelen, berättar Daniel.

Kyl och frys är dolda bakom trädörrar av breda plankor.

Rum i födelsedagspresent

På vinden finns också Daniel och Sophies sovrum, näst köket det mest imponerande rummet. Här ståtar en riktig himmelssäng, nybyggd av gammalt virke och väggen har klätts med hyllor och en spegel med ram av samma mörka trä.

– Det är en sådan känsla i gammalt trä, det blir bara vackrare med åren, säger Daniel och smeker en bjälke i taket.

Det betyder inte att allt nytt är bannlyst. Pojkarna har Ikea-sängar i sina rum och när Jeremie ville ha ett djungelrum i födelsedagspresent på sin sexårsdag för två år sedan så fick han det. Med klätterställning i ett hörn och lianer i taket.

Det där med att få ett rum i födelsedagspresent har nästan blivit en tradition i familjen. Sist var det äldste sonen Emmanuel som kunde flytta in i ett nybyggt rum i källaren på sin 12-årsdag. Där han ostört kan träna på gitarren och spela sin musik på högsta volym.Nu önskar sig Sophie ett badrum till sin födelsedag, än så länge finns bara en liten dusch.

– Det ska nog gå. Badrummet är ju det som står på tur och det bör kunna vara klart till oktober, funderar Daniel.

Och skulle någon i familjen komma på något mer rum att önska sig finns det fortfarande oinredda utrymmen kvar både på vindsplanet och i källarvåningen.

En bastu kanske? Eller en gillestuga, en ”ungdomsgård” i källaren? Eller??