Välkomna vårens vilda féer!

När blåsippan klär sig i himmelsblått siden tycker man att ingen blomma är vackrare än hon. När så liljekonvaljen doftar i den grönskande lunden, och gullvivans "gyllene blomsternycklar öppnar portarna till sommarens sal" (skalden Atterbom), så är de det ljuvligaste som finns!



En självsådd gullviveäng
i gräsmattans utkant, dit även det klarblå ormögat har letat sig in. En kruka med penséer förhöjer vårstämningen.

Trots att de flesta av oss älskar vårens vilda blommor är det ganska okänt att de är fantastiska trädgårdsväxter. De är som små ädelstenar som kan försköna platser, som man glömt bort och aldrig brytt sig om.

Där trivs de! Mer lättodlade och skötselfria blommor får man leta efter. Det enda som krävs för att de ska bli lyckliga är att man ger dem rätt plats i livet, och några enkla skötselknep -varav det viktigaste är att praktiskt taget lämna dem ifred!

Skapa dig ett eget sippställe

Blåsippan, den vanliga Hepatica nobilis, är en av den tidiga vårens värdefullaste blommor, inte minst därför att den slår ut så fort tjälen gått ur jorden. Den har ett dekorativt bladverk, som är grönt nästan året runt. Det gör blåsippan till en fin marktäckare, t ex under lövbärande buskar och träd, som är en idealisk växtplats för sippor.

De blommar före lövsprickningen när solen når plantan, men vill leva vidare i den skugga som uppstår när busken har lövats. I sådan miljö sprider blåsippan sig gärna, ofta genom frösådd som myrorna hjälper till med.

När våren kommer på allvar täcks marken i ljusa lövskogar av ett andlöst hav av små vita stjärnblommor. Att vitsippan, Anemone nemorosa, så fullständigt kan täcka ett stort område beror på att den förökar sig kraftigt med krypande jordstammar. Det gör vitsippan till en förtjusande vårlig marktäckare praktiskt taget var om helst där jorden är orörd och myllrik. Har du en murken stubbe på tomten? Gå inte och reta dig på den – sätt vitsippor intill den istället så blir du glad i din stubbe!

Blåsippans rubinröda ”tvillingsyster” rödsippan självsår sig gärna i närheten av moderplantan. Nej, det är inte en blåsippa – utan en blå vitsippa! Det finns några utsökta blå hybrider som är lika lättodlade som de vilda vitsipporna.

Blå vitsippor

Blåsippan och vitsippan har sköna släktingar som börjar dyka upp i planthandeln. Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, är en sådan skatt, med litet större, blå eller vita blommor. Blåsippans ”syster” rödsippa, Hepatica nobilis ’ Rubra’, blommar i lysande rubinrött. Det finns också rosa och fyllda blåsippshybrider. Börjar man botanisera i vitsippornas värld kan man göra överraskande fynd. Till exempel blå vitsippor!

En hänförande sådan är ”lavendelsippan”, Anemone nemorosa ’Robinsoniana’ med stora lavendelblå blommor, en annan är sorten ’Royal Blue’ med djupblå blommor. Vitsippans månskensgula släkting svavelsippan, Anemone x lipsiensis, är en oemotståndlig charmör som snabbt sprider sig till täta mattor.

Om du stöter på den gudomliga nordamerikanska blå presidentsippan, Jeffersonia dubia, i en plantaffär så slå till! Blommorna har en obeskrivlig ton av lavendel och presidentsippan självsår sig gärna till din förtjusning. En gång hittade jag nio ”presidentbebisar” runt moderplantan. Presidentsippan finns i specialaffärer och är dyr, men eftersom den så villigt självförökar sig så är det en investering i blomsterglädje att skaffa den!

Njut av en doftande konvaljelund

Jag såg en gång en oförglömlig syn innanför staketet i en villaträdgård. Ett gammalt knotigt vårdträd kastade ljusa skuggor över marken, och där växte en heltäckningsmatta av liljekonvaljer i tusental. Just en sådan plats är perfekt för liljekonvaljer. Gustaf Fröding besjöng Convallaria majalis som ”Kung Liljekonvalj av dungen” och ur det kan man utläsa växtens favoritmiljö: en orörd plats i silande ljus under buskars och träds lövverk. Där bildar den med åren stora mattor, efterom rötterna breder ut sig med långa jordstammar.

En egen konvaljelund är därför lätt att skapa i minsta täppa – det enda som behövs är t ex ett fruktträd, som konvaljerna kan växa omkring. En lockande idé hittade jag i en gammal engelsk trädgårdsbok: plantera liljekonvaljer runt en sittplats där du trivs på våren, och där solen silar ned tidigt på eftermiddagen och kvällen. Den milda värmen kommer då att locka fram varje uns av blommornas utsökta parfym som ligger som en förnimmelse över nejden…

Den legendomspunna liljekonvaljen, som har urgamla anor som trädgårdsväxt, har några utsökta släktingar, värda att leta efter. Visste du att det finns en rosablommande variant, Convallaria majalis ’Rosea’? Den är mycket sällsynt men växer vilt på ett hemligt ställe i Mälardalen, och kan ibland fyndas i växthandeln. Sorten ’Flore Pleno’ har dubbla snövita klockor. Två storblommiga hybrider heter ’Fortin’s Giant’ och Prolificans’. En vacker sort med limegul kant runt bladen är ’Melker’.

Den ljuvt månskensgula svavelsippan, en korsning mellan vit- och gulsippa, är en underbar marktäckare som snabbt sprider sig.

Sippor och liljekonvaljer är underbara vårblommor, men inte lämpliga för småbarnsfamiljen, eftersom de är giftiga. Däremot passar gullvivor bra i barnens trädgård.

Utkanten av gräsmattan, där man kan lämna gräset oklippt till eftersommaren passar pefekt för en gullviuveäng. Gullvivor, Primula veris, är mycket tacksamma att fröså och fröer finns att köpa.

Det räcker med att kasta ut dem direkt på växtplatsen – mitt i gräset! Plantorna blommar efter några år. Man kan också gräva ned plantor tidigt på våren. Låt gullvivans fröställningar stå kvar och mogna så har du snart en liten äng, eftersom växten självsår sig livligt. Du kan också hjälpa den på traven genom att ta de mogna fröhusen på eftersommaren och kasta ut dem på den önskade platsen.

Gullvivan kan även odlas i en blomsterrabatt, där växten blir frodigare än i gräs.

En dag får du kanske ett överraskande besök. Plötsligt står där en röd gullviva bland de gula. En spontan gäst som uppstått genom arvsanlag hos de gula. Den röda gullvivan är en urgammal form, som var mycket älskad i torpträdgårdarna, där röda och gula gullvivor ofta var kantväxter i finrabatten. En romantisk mormorsidé värd att ta efter!

Naturen bästa trädgårdsmästaren

Det är viktigt att respektera vilda växters krav på läge och jord – försök efterapa deras naturliga miljö. Gullvivor trivs i sol-halvskugga och kalkrika, lerhaltiga jordar. Konvaljer och sippor föredrar mjuk lövmylla i vandrande skugga, även i ljust norrläge. Växtplatsen för sippor och konvaljer bör rensas ren före planteringen. De första åren, tills plantorna etablerat sig, bör man hålla efter så att ogräset inte tar överhand. Sedan ska du inte störa blommorna! Konstgödsla inte.

Kratta aldrig löv där de växer, eftersom multnande sådana är den bästa näring som de kan få. Den gyllene regeln är: Moder natur är deras bästa trädgårdsmästare – låt henne sköta jobbet!

Tänk att ha ett eget konvaljställe och kunna plocka en bukett av den fridlysta ”majklockan”! Tjusningen blir stor om man också har den rara rosa sorten!

Var får man tag på vildblommorna?

En del sippor, gullvivor och liljekonvaljer är fridlysta i vissa landsändar. Plantor brukar finnas i växthandeln och även på torget tidigt på säsongen. Spana efter dem så fort växtförsäljningen börjar! Ovanliga sorter och hybrider finns hos specialister.

 

Söker du köpinformation, klicka här för att komma till Vi i Villas Köpguide!
Söker du hantverkare, klicka här för att komma till Vi i Villas hantverksguide!

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar