De är bland de trevligaste sommarblommor som jag har haft att göra med. Ett år hade jag massor med dem. Det var en rolig tid! Knölbegonior inspirerar till att göra fina arrangemang med och blommar oerhört rikt från maj till slutet av september. Det finns många spännande sorter i underbara nyanser av rosa via orange, gult, rött och vitt. Det finns bedårande sorter med bandkantade blommor och andra vars kronblad är krusiga. En del har jättestora blommor som liknar kamelior och rosor, och alla har ett dekorativt mustigt grönt bladverk.
Lättskötta
Knölbegonior är strålande varelser som inspirerar till att användas i ”inredningen” utomhus. I krukor, lådor, urnor och amplar på balkongen, altanen, och vid entrén. En slätstruken rabatt får en kick med några plantor eftersom de finner sig väl tillrätta i öppen jord där en planta kan bli en halvmeter hög buske på en sommar. Sätt ett par plantor i en stor kruka och du har mycket användbar dekoration för olika ändamål. På så vis blir prakten flyttbar och du kan göra nya arrangemang sommaren och hösten lång. Det är bara att flytta krukan dit man för tillfället tycker att blommorna gör sig bäst. En gång satte jag av en tillfällighet en kruka med röda och orange knölbegonior på en väderbiten pall, som stod framför en rabatt med orange tigerliljor. Jag blev så inspirerad av synen att jag målade pallen i en nyans som matchade blommorna!
Till gravplanteringar kan det vara svårt att hitta blommor som håller sig vackra länge utan regelbunden skötsel. Jag såg en gång en gravplats fylld med knölbegonior. Planteringen var lika fin hela sommaren. Maken till lättskötta blommor finns knappast. De tål torka bra och trivs praktiskt taget i alla soliga och ljust skuggiga lägen.
Anrika knölar
Knölbegonior är gamla blommor med ”fina” anor. Förr kallades de för Herrgårdsbegonior, eftersom de var mycket vanliga på gamla herrgårdar, där de hängde i magnifika urnor längs trappuppgången. De kom till Europa från tropikerna under 1800-talet och det blev snart en tradition i hemmen att börja driva knölbegonior, när ljuset återvände på våren. Då tog man fram de torra knölarna från vinterförvaringen i skåpet under diskbänken ungefär samtidigt som man satte in vinterns överblommade amaryllislökar där.
Knölarna var ett tecken på att våren var på väg. Låt dem bli det för dig också! Namnet kommer sig av att plantorna växer upp ur knölar som liknar platta potatisar. Sådana säljs vid den här tiden i plantaffärerna. Om man spar knölarna år från år på en mörk, torr och frostfri plats så har man med tiden magnifika plantor.
Frostkänsliga
Det finns krukodlade plantor att köpa under våren, men det är mycket roligare att själv sätta fart på en knöl. Och så lätt! Välj de största knölar du kan hitta i affären. De ger de blomrikaste plantorna. Plantera knölen i vanlig blomjord. Den kan ta litet tid på sig att ”vakna”. Ett säkert sätt att snabbt få liv i den är att under den första tiden ha krukan ovanför ett värmeelement, och se till att jorden är ständigt fuktig. Snart börjar små skott spira. När de har kommit igång bör du ställa krukan på en svalare plats, men ljust i rumsvärme. Snart är blomknopparna på väg. Då är det dags att börja göda dem med vanlig krukväxtnäring.
Även om knölbegonior tycker om svala nätter utomhus, speciellt på försommaren och hösten, så får man inte sätta ut dem förrän all risk för nattfrost är över. I väntan på sommarlivet utomhus så börjar de blomma överdådigt redan inne, helst i ett öster- eller västerfönster. Som en första glad hälsning från den blomstertid som snart kommer!
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
