Gamla godingar i ny tappning

Det finns växter som är närmast tidlösa och intresset för dem kommer och går. Vissa har förädlats och förvandlats på senare tid.


Det finns växter som är närmast tidlösa och intresset för dem kommer och går. Samtidigt sker hela tiden en utveckling. Gamla sorter får nya former och ibland helt nya användningsområden. Nya sorter kommer till, med rikligare blomning, i nya eller kraftigare färger. Här är några välkända trädgårdsväxter som förädlats och förvandlats på senare tid.

Buskpionens stora sammetsmjuka blommor slår ut i maj och har en hänförande doft.

Det är svårt att tänka sig att det är mode i trädgårdsvärlden, men det är just vad det är. De stora dragen växlar inte lika fort, som när det gäller kläder eller inredning, men ändå är utvecklingen fullt märkbar år från år.

För bara några år sedan talade man om woodlands. Intresset fokuserade på skugg- och fuktälskande växter som trivdes i de höga trädens skugga. Sedan kom det holländska modet, kallat Drömträdgårdar. Då skulle det vara högväxande perenner, blandade med höga gräs och sommar-blommor i ljusa färger. All plantering syntes ske oplanerad, som av en tillfällighet.

Nu är vi inne i det engelska modet med yppig grönska och ganska stränga regler. Var sak ska vara på sin plats. Generösa blomsterrabatter där man kan plocka blommor att ta in till sommarbordets prydnad. Tuktade häckar och formklippta buskar.

Samtidigt minskar avståndet mellan bostad och trädgård. Uterum och balkonger betraktas mer och mer som en fortsättning på vardagsrummet. Så har det länge varit i soliga Sydeuropa och vanan har i allt större utsträckning spritt sig till kallare regioner. Vi har mera fritid och tycker om att sitta utomhus. Och naturligtvis spelar då en trivsam inramning med växter i stora kärl en viktig roll.

På engelska talar man om ”Tub plants”, småvuxna buskar eller perenner som kan placeras i utomhus i krukor under sommaren. Den begränsade jordvolymen gör dem mer utsatta och de bör stå på en ljus och vindskyddad plats. Man bör också kontrollera krukjorden regelbundet, eftersom värme och vind snabbt kan få den att torka ut. Att använda stora krukor med mycket jord minskar risken. Det ger dem också större stabilitet.

Det gäller för växtodlarna att hänga med och vara förberedda på svängningarna. Att odla fram buskar tar några år. Att ändra produktionen från rabattväxter till krukodlade tar också sin tid. Men här är några växter man har lyckats med.


Rundklippta bollar av Buxus microphylla Faulkner
skapar uppmärksamhet var de än står, odlade i kruka eller i rabatten framför husets entré.
Med sina lysande blå blommor
och kraftigt gula ståndare väcker blå bergvallmo alltid stort uppseende.

Formklippt buxbom

Vem kunde väl ana att buxbom åter skulle bli så populär? Tecknen kom redan för något år sedan, men nu har efterfrågan fullkomligt exploderat. Det ska vara småvuxen buxbom till kant och häck, figurklippt till terrassen och rundklippt till uppfarten och platsen närmast entrén. De flesta klippta plantorna odlas numera i kruka.

Det finns många arter av buxbom. Det som skiljer dem åt är höjden och bladens storlek och färg. Buxus sempervirens är vanligast och kan bli några meter hög. Mest efterfrågad just nu är Buxus microphylla Faulkner, som har en naturligt rund form och blir ca 1 m. Men att göra riktigt fina, jämna bollar av dem kräver tid och arbete. De rundklippta bollar som säljs i handeln är omkring fyra år och har under den tiden klippts upp till sex gånger per år.

All buxbom är lättodlad och trivs i vanlig, näringsrik trädgårdsjord och både i sol och skugga. Formklippta buskar kan odlas i rabatt eller som ”Tub plants” i stora krukor på terrass och uteplatser. Buxbom är normalt härdig, men krukodlade exemplar behöver skyddas mot kyla och uttorkande vintervind.

Kinesisk blomsterbuske

En återupprättad skönhet är buskpionen, Paeonia suffruticosa, eller ”Världens vackraste blomsterbuske”, som den också kallas. Här i Sverige har den i år valts till Månadens Växt i maj.

De första buskpionerna kom från mandarinernas Kina till Europa i slutet av 1700-talet, men det är först nu som de riktigt slagit igenom hos oss. De finns i tusentals sorter och färgkombinationer. Gemensamt är de närmast tallriksstora blommorna i många mjuka färger. De flesta av dem har dessutom en underbar doft.

I motsats till andra pioner är buskpioner vedartade. De fäller sina blad, men grenverket står kvar över vintern. Med tiden växer de upp till glesa buskar eller små träd, som kan bli 2 m höga. Det tar några år från planteringen tills första blomman slår ut. Men sedan blir buskpionen bara större och blommar allt rikligare ju äldre den blir.


Engelsk vallmo är sirligare och blommorna
vippar egensinnigt överst på långa stänglar.

Rabatt med vallmoblom

Intresset för snittblommor är tillbaka. Rabatterna ska prunka av härliga blommor, som man kan ha glädje av på plats eller i stora vaser på sommarbordet. Störst glädje har man av perenner som tacksamt kommer tillbaka år efter år och som man kan skatta av utan att det märks.

En annorlunda sommarrabatt skapar man med blå och gul vallmoblom. Med sin lysande blå sidenblommor räknas blå bergvallmo, Meconopsis betonicifolia, till perennernas absoluta drottningar. Den gulblommande engelska vallmon, Meconopsis cambrica, är inte lika lovprisad i trädgårdslitteraturen, men minst lika odlingsvärd för den som uppskattar det rena och enkla.

Vallmo hör inte till det allra mest lättodlade, men med ett par knep brukar man lyckas. Sätt några krukodlade exemplar nu på försommaren. Gärna i lä och någon skugga. Jorden bör vara lätt sur, som till rhododendron. Se till att plantorna hålls fuktiga tills de har etablerat sig.

Första året bör man vara försiktig, så att inte växten tar ut sig. Skär av blomstänglarna genast efter blomning, så att de inte sätter frö. Nästa år kan man skörda blommor eller låta dem gå i frö. Med lite tur så självsår sig de sig snart, med nya vallmoplantor runt om som resultat.

Kaprifol i kruka

Alla älskar kaprifoler, men vem hade kunnat drömma om att man skulle skapa en krukväxt av de långa rankorna? Det blev naturligtvis succé från starten, när den buskväxande och väldoftande kaprifolen Honey Baby presenterades på en utställning i Holland häromåret. En enhällig jury av trädgårdsjournalister gav den första pris. Honey Baby kan odlas i rabatt, men väcker störst uppmärksamhet i kruka på altan eller balkong.

Honey Baby är en korsning mellan två klängande kaprifoler och blir endast 30-40 cm hög. Den blommar villigt hela sommaren med creme- till gulfärgade kaprifolblommor. Dessa är lika stora som hos de klängande sorterna och med samma härliga, lätt nostalgiska doft.

All kaprifol blommar rikligast i soligt läge, men lätt skugga går också bra. Honey Baby i kruka är idealisk på altaner och balkonger, men givetvis måste man passa med vattning. Den kan också planteras i en rabatt, t ex tillsammans med storvuxna rosor i kraftig färg. I perennarabatten bidrar buskkaprifolen både med härlig doft och struktur.

Alla i växtfamiljen Lonicera, som bl a innefattar kaprifol och try, är tåliga, härdiga och starkväxande. Planterad i vanlig rabatt beskrivs Honey Baby som vinterhärdig, troligen upp till zon IV. Men odlad i kruka måste den givetvis ha vinterskydd. Klipp ner äldre plantor på våren, de hinner ändå ge blom och doft till sommaren.

Buskkaprifol, Lonicera ´Honey Baby´ är det senaste stjärnskottet på växthimlen. Kan odlas i rabatt men gör sig bäst i kruka.

Foto Månadens växt, PPH

 

Söker du köpinformation, klicka här för att komma till Vi i Villas Köpguide!
Söker du hantverkare, klicka här för att komma till Vi i Villas hantverksguide!

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar