De perenna riddarsporrarna, Delphinium, bjuder på flera meter höga blomstänglar om de står mot en solig vägg och får naturgödsel och kompost.
Låt oss drömma oss bort till sommaren i den gamla lanttäppan, där bondpionen och brandliljan blossade i gräset. Där prästkragar och vallmon vajade i brisen, luktärterna doftade och riddarsporrarna stod givakt vid den faluröda stugväggen. De blir aldrig omoderna, tvärtom är de populärare än någonsin. Och nu, när vintern biter som bäst, är precis bästa tiden för att planera sommarträdgården utan hets.
Rosor, rosor, rosor…
Vilka blommor, förutom de ovan nämnda, tillhör då de klassiska torpväxterna?
Gammelrosorna förstås. Stora kraftiga buskar som på högsommaren var så dränkta av tätt fyllda blombollar att man kunde plocka in överdådiga buketter av dem utan att det märktes. Så stod rosorna i den gamla kaffekannan och doftade berusande på lördagskvällen.
Några av de vanligaste mormorsrosorna – och bland de ljuvligaste – är jungfrurosorna, Rosa Alba-gruppen. ’Maiden’s Blush’ i babyrosa, ’Madame Plantier’, snövit, och den lavendelrosa ’Celestial’. De är mycket lättodlade och härdiga upp till zonerna 5-6. Andra lättodlade pärlor finns bland pimpinellrosorna, Rosa pimpinellifolia, centifoliorna, Rosa Centifolia-gruppen, mossrosor, Rosa Centifolia Muscosa-gruppen, och gallicarosorna, Rosa Gallica-gruppen.
Bedårande bondpioner
Den röda bondpionen, Paeonia x festiva, är för många av oss mormorsblomman framför alla andra. Vet du att den har två underbara ”systrar”, som även de tillhör de gamla torpväxterna: den rosa bondpionen ’Rosea Plena’ och den vita ’Alba Plena’. När bondpionernas sidenblad dalat till marken vid midsommartid så är det dags för en annan av mormors älsklingar att ta vid. Luktpionen, Paeonia lactiflora.
Här ska vi välja bland gamla franska och engelska klassiker, som har den äkta piondoften – den av hembakade kardemummabullar! Vanliga i gamla trädgårdar var ’Festiva Maxima’, vit med röda stänk, de vita ’Le Cygne’ och ’Couronne d’Or’, samt de rosa ’Sarah Bernardh’ och ’Edulis Superba’.
Som sällskap till rosorna och pionerna sätter vi ett par älskliga perenner som smått fallit i glömska: stjärnflockan Astrantia major, och blågull, Polemonium caeruleum. Carl von Linné lär ha varit så förtjust i stjärnflockan att han gav den smeknamnet Linnés döttrar – det säger allt! Blågull är en försynt blomma i himmelskt blått med diskret vildblomsdoft, mycket romantisk. Bortglömda blomsterskatter inne igen!
Självsående akleja och borstnejlika
”Mormors huva” är ett förtjusande engelskt smeknamn på aklejan, Aquilegia vulgaris. Hon är för evigt förknippad med lanttäppans rofyllda charm, och vid ödetorp och gamla sommarställen lever de graciösa gammaldags sorterna kvar. Åskmolnsblå, gammalrosa och dimvita. Mormor älskade aklejan inte minst därför att hon är så trogen och har lätt att självså sig och återkomma i nya söta skepnader. Aklejor trivs praktiskt taget överallt, utom där det är mycket torrt, solgassigt och magert.
Bland de tvååriga (biennerna) finns några riktiga gamla raringar. De blommar i månader, självsår sig gärna och lever därigenom kvar i trädgården i åratal. Dit hör borstnejlikan, Dianthus barbatus, en sagofe med sirligt broderade blomklasar i vitt, rosa, rött och violett, och som doftar som bara en nejlika kan dofta. Den ljuva mariaklockan, Campanula medium, var mycket populär i gamla tider. Nu när nostalgin sveper över blomstervärlden finns den åter att köpa som planta på våren. Den blommar i juli-augusti med stora rosa, blå och vita klockor.
En annan gammal klenod som dykt upp igen är gyllenlack, Erysimum cheiri. De små blommorna finns i varmt gyllengula, roströda eller rosalila nyanser. De blommar livligast på senvåren och försommaren. Gör som i det viktorianska England: sätt lackvioler runt senblommande höga tulpaner och du får en härlig nostalgitripp! En älskad kvällsdoftare var trädgårdsnattviolen, Hesperis matronalis, som börjar sprida sin söta nejliklika doft ut över nejden när skymningen faller. Den vanligaste har lila blommor men det finns också en snövit variant. Trädgårdsnattviolens fröer slår sig gärna ned på en ledig plats i rabatten. En gång inplanterad behöver man aldrig vara utan den! Låt det blomma i en salig röra!
Låt hjärtat bestämma!
Vad var det förutom blommorna som gav den gamla lantträdgården en alldeles egen oemotståndlig charm?
perenn som kallades Jakob stege. Halvskuggigt läge och fuktighets-
hållade jord.
Mormor (och även farmor, i rättvisans namn) planterade de blommor hon kände för, sitt hjärtas blommor, ofta sådana som hon ärvt från sin barndoms rabatter. Hon blandade och gav som det föll henne in. På så vis uppstod en ymnig mångfald som gav intryck av en härlig röra, där glädjen och livslusten frodades. Mormor och morfar hade inte tillgång till konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De samarbetade med naturen genom att använda metoder som byggde på generationers erfarenheter. Det var därför som humlorna och bina surrade så förtjusta, fjärilarna fladdrade så glatt och småfåglarna kvittrade så muntert i deras täppa!
Gamla beprövade knep:
Mylla ned kaffesumpen och teblasten runt växterna. Det lockar daggmasken, trädgårdens fenomenale jordförbättrare.
När mormor såpskurat golvet hällde hon vattnet i rabatten. Såpvattnet jagade bladlössen på flykten. Idag säljs såpa som växtvårdsmedel!
Sätt örter som myntor, isop och lavendel bland blommorna. De attraherar humlor, bin och fjärilar.
Mata småfåglarna, ge dem ett vattenbad och sätt upp holkar. De är duktiga bekämpare av skadeinsekter. En blåmes matar under en sommar sina ungar med tusentals larver som förstör växter!
Kompostera grönsaks- och trädgårdsavfallet som multnar till fin mylla. Det och brunnen naturgödsel är de bästa jordförbättringsmedel som finns.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
