Våga odla egen sparris

Nyskördad grön sparris är en verklig delikatess och väldigt nyttig. Ät den lätt kokt (tre till fem minuter) med smält smör, hollandaise eller annan god sås. Eller grilla och smält över parmesanost. Det finns många sätt att variera tillagningen.


Riktigt färsk nyskördad sparris är en läckerhet som är svår att få tag på men som är lätt att odla själv. Om du börjar med bra plantor kan du skörda de första egna sparrisstänglarna redan efter ett år. Dessutom är det en mycket dekorativ växt, på hösten bildar de höga plymerna en tät häck.

Sparris hör till de där lite mytomspunna växterna från förr. Farfar eller mormor hade kanske en sparrissäng i täppan och den vårdades som en klenod. Under sex till sju veckor i maj och juni steg man upp i gryningen för att skörda de läckra stänglarna. Då växte de upp blekta under uppkupad jord. De ansågs förlora i kvalitet om solljuset tilläts missfärga topparna när de sköt upp. Därför den tidiga morgonskörden.
På Österlen i Skåne fanns kommersiella odlingar av vit sparris. Men man kunde inte distribuera färsk sparris särskilt långt, så man konserverade den hos legendariska Bongs fabriker i Ystad. Och kvaliteten var så hög att man kunde exportera sina burkar ända till Frankrike, med fransk text på etiketterna.
Men så kom billigare sparris från andra länder, vem minns inte Gröna Jätten från USA? Den svenska sparrisodlingen slogs ut och den svenska sparrissmaken övergick till grön, som i större delen av övriga världen. Det är främst i Tyskland och Holland som man fortfarande hyllar sin vita sparris, som vitt guld.


Nystart på Österlen
För snart tio år sedan tyckte paret Karin von Schenck och Robert Nilsson att det var dags att ta upp den österlenska sparrisodlingen igen. Karin har ett förflutet som trädgårdsjournalist och Robert har jordbrukarbakgrund och har bland annat varit chef för ett stort fröföretag. Kombinationen blev framgångsrik.
I dag är Österlen Sparris Sveriges främsta sparrisföretag med odlingar på cirka sju hektar. Skörden beräknas till cirka 15 ton om året och om man tänker på att en färsk sparris väger mellan 15 och 40 gram (det finns dock större!) så inser man att det är väldigt många sparrisar det handlar om.
De flesta säljs på gårdsbutiken hemma i Skillinge, i Skånes allra sydöstligaste hörn, eller serveras på krogarna runt omkring. Men en del går till storstädernas främsta grönsaksbutiker. Det gäller att hålla utkik i maj till juni, för säsongen för färsk svensk sparris är kort. Man kan ju också ge sig på att odla egen sparris. Österlen Sparris säljer också plantor till den som vill prova.


Så odlar man sparris

Den sparris vi äter, Asapargus officinalis, är en perenn växt. Vit och grön sparris kommer från samma planta. För att få sparrisen vit kupar man upp jord, så bleks stänglarna när de växer upp i mörker. Utan kupning blir stänglarna gröna eftersom de utvecklar klorofyll samt tar upp mer vitaminer. Vilket man föredrar är en smaksak.

	Utgå från en rejäl sparrisplanta. Den består egentligen bara av en rot med tillväxtknoppar. Lägg plantan horisontellt i fåran, med knopparna uppåt.
	Fyll fåran till hälften med jord. Vänta med resten tills de tunna skotten börjat skjuta upp. Om du sätter en planta som redan börjat skjuta skott, ska tillväxtpunkten ändå ligga på fårans botten.
	Så här växer sparrisen upp ur jorden. När stänglarna är cirka 22 cm skärs de av för hand vid markytan, eller bryts av. Bäst är att skörda varje dag. Är det riktigt varmt kan man behöva skörda både morgon och kväll, så fort växer de då.
	Efterhand växer det upp tunna sparrisstänglar, som snart slår ut i sirliga plymer. Redan första året kan de bli 60-70 cm eller högre. Ju kraftigare och friskare plymer, desto större chans till god skörd nästa år. Ta inte bort riset förrän det har vissnat ned helt, ofta först i oktober-november.