Tänt var det här!

Dags för ett nytt år med nya utmaningar! Hoppas att allt har sett bra ut så här långt och att jul- och nyårhelgerna har fallit in i en behaglig glömska. Men vissa sådana här helger glömmer man förstås aldrig och jag måste faktiskt få berätta om en sådan.

Det var den helt oförglömliga nyårsaftonen för några år sedan när min gode vän Stig och jag hade bestämt oss för att avfyra ett väldigt fyrverkeri från min trädgård. Förhoppningsvis till stor glädje och gamman för våra familjer.

Vi gick till verket med kolossal entusiasm och med inställningen att pengar i detta mycket speciella fall inte skulle utgöra någon som helst begränsning. Därför återvände vi efter vår inköpsrunda till centrum laddade med bomber och raketer, som antagligen skulle kunnat hålla en mindre armé stången i någon vecka eller så.

Nu hör det till saken att varken Stig eller jag är några större hjältar. Under eftermiddagen förberedde vi därför allt minutiöst så att inget skulle gå snett i mörkret. Roterande pyrotekniska solar spikades upp på radhusstaketet, raketer apterades i tomma flaskor, i små sandhögar och på andra ställen – klara för avfyrning vid tolvslaget.

När klockan så småningom hade ringt sitt tolfte slag och champagnen var skålad i, skyndade alla ut i trädgården där Stig och jag med viss försiktighet körde igång härligheten. Den första raketen flög i väg snyggt och fint och följdes av uppskattande ”ohhhhhhh” och ”ahhhhhhhh” från den lilla publiken. Men sedan började det hända grejer. På något sätt hade vi lycktas aptera några av raketerna så att de flög nedåt i stället för uppåt. Fråga mig inte hur – men det blev ganska hett om fötterna. Jag försökte rädda situationen genom att i stället brassa på några av de roterande solarna på staketet. Tyvärr hade Stig spikat fast dem så ordentligt att de var helt förhindrade att rotera. De satt fast som berget i trästaketet, som mycket snart fattade eld och började brinna med klar låga.

Detta var inte riktigt vad vi hade sett framför oss. Alla överlevde dock med rena förskräckelsen och Stig och jag lämnade i och med detta pyrotekniken för evigt. I månadens nummer av Vi i Villa presenterar vi de bästa gör-de-själv-tipsen, som ni läsare röstat fram i Villapanelen. Tyvärr finns det inget tips på hur man bygger ett staket – vid närmare eftertanke borde det kanske ha gjort det så här efter nyår. Men här finns många andra användbara idéer, som jag hoppas ni får stor glädje av.

Välkomna till ett nytt år med Vi i Villa! I år fyller vi 51. Det tycker jag att vi ska fira, också.