Nu pratar jag inte om att säga varsågod till kirskål i trädgårdslunden eller knölklocka i finrabatten. Det är snarare att inte lägga ner för mycket kraft på att få en fin gräsmatta. Att skapa den där perfekta gräsmattan som är välfriserad, tät och ständigt grön är näst intill ouppnåeligt.
Varje vår brukar jag gå omkring i mitt område för att beundra alla villaträdgårdar. Det är inte bara jag som släppt kontrollen. Gräsmattorna i grannskapet är täckta av blommande gullvivor, vilda violer och förgätmigej. Lite tidigare vitsippor och olika små vårlökar, som blåstjärna och vårstjärna, men också blåsippor i de lurvigare delarna. Helt ljuvligt!
Det enda dilemmat är när det är dags att klippa gräset. För att det ska bli lika blommigt också nästa år bör man inte klippa för tidigt. Jag brukar klippa de delar som inte blommar så mycket. För varje klippning tar jag lite till, för att framåt sommaren ha hela gräsmattan klippt. Då syns det också att här finns en tanke. Om man anlitar naturen som trädgårdsdesigner får man en trivsam trädgård som dessutom bjuder på en större biodiversitet. En välklippt gräsmatta är ju inte särskilt lockande – särskilt inte om man är fjäril eller humla.