Så rensar du ogräs – här är superknepen

Ett ogräs kan egentligen vara vilken växt som helst som har hamnat på fel ställe och/eller trivs alldeles för bra. Ofta är det vilda växter som har flyttat in i trädgården, som nässlor och maskrosor, men det kan också vara odlade växter som vi intet ont anande en gång har planterat för att de är fina. Dit hör såpnejlika, knöl­klocka, parksallat och kanske parkslide. 

Olika sorters ogräs

Ogräsen ser lite olika ut beroende på var i landet man bor. I södra Sverige är parkslide en riktig värsting medan den i norr beter sig som vilken kraftig perenn som helst – och det höga, kraftiga växtsättet blir i stället en tillgång.

Vilka ettåriga fröogräs man har beror också på vilka vilda växter som finns i närheten. I en fjällträdgård kan det vara bergsyra och liten blåklocka som fröar av sig medan man längre söderut får problem med baldersbrå och korsört. Medan våtarv, men också svinmålla, kan förekomma i hela landet eftersom frön ofta följer med planteringsjord/gödsel man köper i påse. 

Rensa ogräs lite och ofta

För alla ogräs, såväl ettåriga som fleråriga, är det bästa sättet att förebygga att inte låta dem ta över. Rensa lite och ofta. Då känns det inte lika betungande. 

Marktäckning 

Tar ogräsen trots det överhanden, finns alltid marktäckning. Då lägger man på en mörk, tät markduk som utestänger ljuset. Utan ljus, ingen fotosyntes, och växterna svälter ihjäl. Det kan ta lite tid, särskilt med de växter som har förmåga att lagra näring i rötterna, som knölklocka och parkslide. Då får man låta markduken ligga kvar ett par säsonger. 

Men sedan har man en tom jordyta, utan ogräs, och kan börja om från början med att plantera de växter man egentligen vill ha just där. Marktäckning är den slutgiltiga lösningen när inget annat funkar, och det gäller både ettåriga fröogräs och fleråriga rotogräs, men också vedartade ogräs. Använd aldrig kemiska bekämpningmedel! Gifter hör inte hemma i trädgården

Vanliga ogrässorter

Vedartade ogräs

Även träd och buskar kan bli ogräs, antingen för att de får rotskott eller för att de fröar av sig. Grannens stora lönn kan ge upphov till mängder av späda lönnplantor på din tomt. Och ett hallonsnår växer ofta i sidled och kan på sikt täcka en stor del av trädgården. Gå regelbundet runt tomten och dra upp plantor som växer på fel plats medan de är små. Då räcker handkraft och man slipper ta till sågen. 

Hallon — sprider sig med utlöpare i sidled. Dra upp de jordstammar för hand, och gräv upp större plantor med spade/grep.

Poppel, rönnsumak — kan få mängder av rotskott. Kör över dem med gräsklipparen så att de aldrig får en chans att växa sig stora. Om man vill ta bort själva trädet/busken måste man först ringbarka (skära bort ett band av barken runtom stammen) för att förhindra att näringen kan gå tillbaka till rötterna. På sikt dör trädet av svält, men då måste man ta bort alla rotskott som annars förser roten med näring.

Ettåriga ogräs

Det är ogräs som övervintrar som frö. På våren gror de i mängder på öppna jordytor, för att sedan snabbt fröar av sig. Å andra sidan har plantorna grunda rötter och är lätta att dra upp. Om man regelbundet luckrar jorden med en kultivator eller liknande redskap lossnar de späda rötterna och plantan torkar. Ett tips för att minska mängden fröogräs är att täcka naken jord med exempelvis gräsklipp.

Baldersbrå — ett ogräs med små prästkragslika blommor som finns i hela landet. Saknar den vita blomblad är det en gatkamomill.

Svimållan är ätlig!

Svinmålla — plantan har trekantiga blad och kan med tiden bli meterhög, om man inte upptäcker den i tid. Mållor är ätliga.

Våtarv — en liten spenslig växt som trivs i fuktig jord. Den följer ofta med i köpejordar men är lätt att dra upp. Den kan förekomma i så stora mängder att jorden blir alldeles grönlurvig.

Fleråriga ogräs

De kallas ofta för rotogräs eftersom de övervintrar med jordstammar eller rötter under jord. Hit hör vidlyftiga, levnadsglada perenner, som lupiner och penningblad, men också några av trädgårdens värstingar – kirskål och knölklocka – just för att varje liten rotbit som man lämnar kvar kan ge upphov till en ny planta.

Lupiner i rosa och lila – vackert att titta på!

Brännässla — ett vanligt ogräs som trivs på kväverika jordar. Gräv bort plantorna och se till att alla gulbruna rottrådarna följer med. Men ta inte bort alla nässlor från tomten utan låt några vara kvar. Späda plantor kan bli nässelsoppa. Äldre plantor kan användas till att brygga nässelvatten och så är nässlan värdväxt för flera fjärilsarter.

Kirskål — ett av de mest svårutrotade ogräsen. Framför allt sprider de sig med utlöpare, men också med frön. Och varje liten kvarlämnad rotbit kan ge upphov till en ny planta. Så det gäller att få med allt. Går den inte att gräva bort, eftersom den har spridit sig för mycket, är det täckning med markduk som gäller. 

Knölklocka — plantan har blåklockelika blad och oskyldigt blå blommor som sitter på rad på blomstängelns ena sida. Den kan vara svår att gräva upp eftersom de svullna, vita rotstammarna ligger mycket djupt ner. Trots att man gör sitt bästa för att trötta ut plantorna genom att grävs bort småplantor och rycka blad, så finns det ändå en näringsdepå långt ner i jorden. Bekämpas bäst med markduk som får ligga kvar i ett par säsonger. 

Kvickrot — ett flerårigt gräs som sprider sig med utlöpare och lätt kan ta över en rabatt om man inte är vaksam. Gräv upp plantorna och se till att få med alla utlöpare så att inget blir kvar. Funkar inte det så är det markduk som gäller också här.

Maskros — vårt vanligaste ogräs men samtidigt det lättaste att bli av med. Det gäller att ta upp pålrötterna med en maskrosupptagare eller ett smalt planteringsjärn. Försök ta upp dem innan de går i frö eftersom fröna sprids med vinden. Även maskrosen är ätlig. Späda blad blir goda i salladen.

Annons