Något måste göras!

Efter den fantastiska sommaren kom jag tillbaka till stan och ställde mig på badrumsvågen. Resultatet var inte uppmuntrande. Jag vägde 95 kilo och magen hade svällt ut på ett mycket otillfredsställande sätt.


Jag hade anat det värsta redan under sommaren när jag fått släppa ut alltmer på livbältet – men det här var verkligen i häftigaste laget. Jag hade kort sagt blivit en riktig tjockis.

Hustrun hade förstås redan kommit med goda råd. Ät mindre och rör dig mer, var helt enkelt hennes metod. Lättare sagt än gjort visade det sig.

Jag fick också en hel del litteratur av henne – hon är ju inte för inte professor – och hon tror naturligtvis därför stenhårt på metodiska och teoretiska studier.

Den första boken var skriven av min gamle gode vän källarmästare Lallerstedt. Tillsammans med honom har jag ätit hundratals goda måltider genom åren. Men medan jag har genomgått en utveckling till fetknopp har han gått motsatta vägen. Från att ha varit ganska rundnätt ser han numera ut som Twiggy ungefär, om nu någon minns denna trådsmala fotomodell från sextiotalet som umgicks med Beatles och blev en riktig ikon.

Lallerstedts metod visade sig vara snarlik den av hustrun rekommenderade – bland annat promenerar han en timma varje dag runt Djurgården i Stockholm tillsammans med några goda vänner. Sannolikt en syn för gudarna. Hustrun och jag firade källarmästarens goda bantningsresultat genom att genast laga en rätt ur hans bok (blodpudding med stekta äpplen och stekt lök) och kände oss sedan mycket belåtna. Tyvärr blev det dock inget omedelbart utslag för min del på vågen.

Nej, i mitt fall fordras det säkert hårdare tag. Jag ska be att få återkomma i ärendet när jag kommit igång med dessa.

Vän av ordning frågar sig nu varför jag berättar om detta i vårt stora köksnummer. Här ska ju vara plats för njutning och smarrig fredagsmatlagning med spännande ingredienser. Javisst, passa på för all del att njuta och tänk inte på mig! Jag är väl ändå ute på någon timslång promenad någonstans och längtar efter ett rejält skrovmål.

Köket har med åren blivit villans kanske viktigaste rum – och alla behöver ju för den skull inte bli lika smällfeta som jag. Ta därför tillfället i akt och skaffa er många goda köksimpulser i månadens nummer av Vi i Villa.

Och personligen har jag absolut inte gett upp hoppet om ett smalare liv. Om jag bara följer hustruns och källarmästarns råd, så ska det säkert ordna sig.

Björn Vingård
Chefredaktör

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar