Välj rätt bänkskivor till köket

Det är många krav vi kan ställa på en riktigt bra bänkskiva. Den ska vara slitstark, tålig, lätt att underhålla och torka av, stå emot värme och fukt. Dessutom ska den vara vacker och anpassad till den övriga inredningen. Men idag finns det mängder av färger och material att välja på och du kan även får bänkskivor formade nästan hur du vill.

I köket sätter vi numera oftast det mesta av disken i maskin och behöver inte längre så mycket plats för den. Diskbänken behöver alltså inte se ut som den gjorde tidigare, men istället har arbetsytorna blivit större. Materialvalet är oftast en fråga om ekonomi, tycke och smak. Tänk bara på att när du väljer naturmaterial till din bänk, d v s trä eller sten, får du aldrig precis samma färg eller struktur som på provet. Men det är också charmen med dessa material, att varje bänkskiva blir unik.

Följ noga de skötselanvisningar som följer med den skiva du valt, så får du glädje av den länge. Använd den aldrig som skärbräda! Då kan du repa den, eller (om du köpt en skiva av granit) förstöra knivarna.

Massivt trä

Dessa skivor tillverkas av stavar av massivt hårdträ, vanligen bok eller ek i varianter, men finns också av andra svenska och odlade exotiska träslag, fingerskarvade och limmade för att förbättra styrkan och göra skivorna fria från spänningar och defekter. Skivorna kan göras precis så långa och breda som man vill ha dem, och diskhoar, spishällar etc kan fällas in och under- eller planlimmas. Skarvarna kan göras på olika sätt, och du kan även få den främsta staven utan skarv. Massiva bänkskivor av trä finns i olika tjocklekar, nu upp till ca 80 mm.
Framkantsprofilen kan vara rak eller rundad på olika sätt, och ibland är den högre än själva skivan. Också utseendet på bakkantslisterna kan variera.

Skivorna bör vara behandlade med olja, tvållösning eller bivax. För att de ska hålla sig fina och inte spricka eller suga åt sig fläckar, krävs det att man underhåller dem med respektive behandling ett par gånger om året. Lackerade skivor är däremot inte så lämpliga i våtutrymmen.

Oljat trä är slitstarkt och ger ett helt annat intryck än lackat eller obehandlat. Oljebehandling framhäver träets färg och ådring och gör ytan lätt att hålla ren. Man bör olja in ytan ofta, varannan eller var tredje dag de första två – tre veckorna, och sedan några gånger om året, för att hålla fukten borta, och vätskespill bör torkas av genast. Oljan ger en vattenavvisande yta, men inte en helt vattentät. Disk, grytor och pannor bör därför inte heller få rinna av på bänken.
S k vitolja innehåller ett vitt pigment och används på skivor som blekts med vätesuperoxid och slipats ned. Andra skivor behandlas med såplut, som också innehåller ett vitt och blekande färgpigment, och efterbehandlas med såplösning efter monteringen.

Gjutjärn, mässing och koppar kan fläcka skivan. Repor, missfärgningar etc kan man ta bort med fint sandpapper och sedan olja in ytan på nytt, och intrycksmärken kan i många fall ångas upp..

Laminat

Idag handlar det om s k högtryckslaminat, d v s flera lager av limbehandlat kraftigt papper, baksida, mönsteryta och skyddande s k coating, som under värme och högt tryck pressas samman till ett slag-, slitage- och vätsketåligt ytmaterial som är knappt millimetertjockt. Det är också värmetåligt till ca 180oC. Blir det varmare än så får det blåsor.
Se till att du inte köper ”vanlig” billig laminat, som är tunn och inte håller särskilt länge.

Laminatbänkar finns i hundratals olika mönster och med många olika ytor – blanka, matta, grängade – ja, t o m med läderstruktur eller stenimitation. De släta är mest ömtåliga och repkänsliga. De knottriga är tåligare, men är svårare att hålla rena och blir halare.

De skivor som har rundad kant kallas postformade. Du kan också få laminatskivan med limmad träkant, direkt mot skivan eller med laminatet överlappande i framkant och med bakkanten avfasad och upphöjd , så att den kan bilda stöd mot kakel ovanför. Det finns även en enklare variant med den bakre träkanten satt ovanpå laminatskivan, men då finns det risk för att smuts och fukt kan samlas i skarven. En infälld ho eller disklåda kan däremot underlimmas, så att det inte blir några springor eller hörn där fukt och smuts blir kvar.

Rostfritt

Det klassiska diskbänksmaterialet är tillbaka, och en av trenderna är just ett kök i rostfritt eller aluminium. Nu är det inte standardbänkar som gäller, utan designade skapelser med svetsade hoar, kanske mattpolerade, och som man kan fälla in en häll e d i. Tänk bara på att ytan kan bli både fläckig och repig med tiden, men på den mattpolerade bänken syns inte de första reporna så mycket.

Senaste nytt på den rostfria sidan är annars att förse skivan med träkanter, och det finns flera träslag att välja mellan.

Natursten

Plana stenblock användes tidigt som arbetsbänkar, och än i dag är framförallt granit ett utmärkt material till bänkskivor. Men nu vattenslipas och -skärs de med datorhjälp, för att fylla våra dagars krav. Den färdiga skivan kan få en inbyggd disk- eller tvättho, ett uttag för spishäll e d. Skivan måttbeställs från köksleverantören eller en stenhuggare (se Gula Sidorna), så att den t ex passar exakt som ersättning för en äldre skiva vid ombyggnad. Stenen är mycket värme- och vattentålig, och magasinerar värme, så att ytan känns behaglig. Dessutom tar den inte åt sig lukt och deg fastnar inte på den glatta ytan, så den går också att använda som bakbord.

Välj mellan röd, beige eller grå granit, t ex mörkgrå eller blåaktig labrador, och ett otal andra. Finns med rundad eller rak kantslipning. Graniten är mycket tät och hård, så den klarar det mesta. Den kan komma från så skilda länder som Sverige, Portugal eller Indien och ha speglande eller matt yta. I all granit finns porer (små hål) och i vissa sorter s k stick (små sprickor), vilket inte är någon sämre kvalitet utan helt naturligt.

Eftersom en massiv skiva på 40 – 80 mm blir för tung limmar man oftast på en framkant, som gör att granitskivan ser tjockare ut.

Du kan också få skivor av gnejs, ådrade i rött och grått, och olika sorters marmor (som består av kalksten, utsatt för värme och tryck). Marmor är också lätt att göra ren, men tål inte så mycket slitage, eftersom den är mjukare än graniten och kan vara känslig för oljor o d. Sandsten, kalksten och skiffer är också väl mjuka för att klara den belastning som köksbänkar vanligtvis utsätts för.

Konststen

Kompositmaterial av t ex aluminiumhydroxid och akryl som vill efterlikna marmor, men kan i motsats till sådan ha kemiskt svetsade fogar, som knappast syns. Materialet är porfritt och kan genomfärgas och formas, trots att det är hårt och oömt. Ytan kan vara blankpolerad eller matt och drar inte åt sig fukt, lukt eller smak. Corian är ett exempel, hållbart men dyrare än högtrycksmainat och granit.