Krönika: Shoppa fram apan inom dig

Varför är det egentligen så roligt att shoppa och att göra fynd? Kan det ha något med stenåldersmänniskan inom oss att göra?


Höga klackar från Jimmy Choo gör dig långbent och vacker så att det ser ut som att du kan springa ifrån grottbjörnar. Men det går väl knappas i de här dojorna, va?

Tog ett djupt andetag och gjorde en shoppingtur i helgen. Som vanligt slutade det med kläder till ungarna och böcker till mig, fast jag hade givit mig ut med utgångspunkten tvärtom. Men så brukar det bli, det är mycket roligare att handla till grabbarna än till mig själv, möjligen får jag med mig något halvsnyggt – men billigt! – som jag stoppar in i garderoben och glömmer bort. Sen hänger det där bland alla andra kläder som man inte kan ha på sig…

Har funderat en del på det där med fenomenet Shopping – det med stort ”S”. Å ena sidan tycker jag att det är äckligt – att ha som hobby och nöje att gå ut och scanna butik efter butik – eller nätet – och, köpa, köpa, köpa. Dessutom är det till 99 % helt onödiga prylar, inte alltför sällan människo- och miljövidrigt framställda och transporterade. Alla dessa nya, stora köpcentra med identiska butiker som poppar upp en bit utanför alla samhällen med självaktning (?), deprimerar mig. Dessutom måste man ju åka BIL för att ta sig till dem… (Och det gör jag, jag erkänner!)

Väska från Chloe, perfekt för att samla höstens hasselnötter i.

Å andra sidan är det kanske bra att lägga tid och omsorg på sina inköp. Att diskutera med vännerna, leta efter bästa priset eller kvaliteten och sedan köpa EN enda pryl, kanske svindyr, men något man vill ha kvar länge, länge. Det är ju resurssnålt, och blir man dessutom riktigt glad av den nya prylen – även om den är helt onödig – så… Glädje kan man ju inte få för mycket av, och delad blir ju dessutom dubbel sägs det. Så kanske blir det en bättre värld med gladare och snällare människor om vi som har råd tillåts att shoppa lite, bara för lust och glädje, emellanåt?

Men varför blir man då så glad av nya prylar och att göra fynd? Personligen tror jag att det helt enkelt ligger i reptilhjärnan, med arv från vår tid som stenåldersmänniskor. Att på den tiden råka ramla över ett extra stort bestånd av hasselnötter, eller en mammut som fallit nedför ett stup och brutit benet, kunde innebära skillnaden mellan liv och död. Fyllda förråd säkerställde klanens fortsatta överlevnad och blev den tunna tråd varpå barnen kunde balansera bort från de sabeltandade tigrarnas lunchmeny till ett liv som nya, användbara, samlare och jägare.

Kanske är helt enkelt de lyxlirande trendgurus som gjort shopping till en livsstil inte alls de förfinade, överlägsna människor de inbillar oss? Tänk om de är en gren av mänskligheten som fastnat lite i utvecklingen, och har betydligt närmare till apan inom sig? De klarar helt enkelt inte av att motstå Chloe-väskan (perfekt att samla hasselnötter i!), Jimmy Choo-dojorna (gör mig vackert långbent så att jag kan överblicka savannen och springa från grottbjörnarna, egenskaper som gör att klanledaren vill para sig med mig och släktet kan leva vidare) eller Köp tre tröjor – betala bara för två (bäst att samla på sig, det kan ju bli en riktigt sträng vinter!) Det sista är förstås en budgetvariant för oss vanliga som måste vänta till lönehelgen innan vi kan förlusta oss (underligt ord egentligen!) men mekanismerna är de samma. Kan det vara så fånigt enkelt?

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar