Sofie Sarenbrant: ”Jag behöver ett färgglatt hem för att skriva om brutala mord”

Författaren Sofie Sarenbrants hem är ­tapetserat med färgstarka och mönstrade tapeter. Det är här eller i kolonistugan hon skriver sina succédeckare – och hon varvar gärna mord med mördarsniglar. 


När Sofie Sarenbrant – som just nu är högaktuell med nya deckaren ”Tiggaren” – och maken Tommy var sugna på att prova på huslivet köpte de ett litet gårdshus på 66 kvadratmeter i Stockholms innerstad. Huset hade varken el eller vatten indraget och medan paret totalrenoverade skrev hon sin debutroman ”Vecka 36”. Huset finns också med i boken.

I dag, tretton år och flera deckarsuccéer senare, bor familjen i ett större sutteränghus från 1920-talet i Bromma. 

– När vi flyttade in i huset var jag inne i en total tapetperiod, så allt som går att tapetsera hemma hos oss är tapetserat – till och med trappan och insidan av garderoberna. När folk kommer in i vårt vardagsrum med knallrosa, blommiga tapeter blir de antingen fascinerade eller förskräckta, säger Sofie Sarenbrant.

Vem har valt färgerna där hemma?

– Folk brukar säga ”Åh, vilken snäll man du har som gått med på den rosa färgen i vardagsrummet”, men det var ju han som ville ha den! Jag ville ha turkost, så jag fick en turkos soffa. 

Kudden ”Mor och dotter” är köpt på Folkhemmet i Bromma blocks. 

Varför gillar du att inreda färgstarkt?

– Jag blir så glad av det. Varje gång jag kommer hem och ser det rosa vardagsrummet och burspråket med knallrosa Myran-stolar blir jag på så bra humör. Vi ville bevara den ursprungliga stilen från 1926, men jag tycker inte att färgerna krockar på något sätt. Med mönstrade tapeter behöver man inte tänka så mycket på tavlor heller.

Vart skriver du dina böcker?

– Hemma eller i min kolonistuga. Ute på kolonilotten är det som att vara i Astrid Lindgrens värld bland gulliga minihus. Hemma har jag skaffat mig ett höj- och sänkbart skrivbord, men jag kan sitta lite var som helst egentligen. Jag behöver ingen trygghet i en fast punkt, jag skriver ju om så otäcka saker att en trygg plats inte skulle hjälpa.

Är ett färgstarkt hem en fördel när du jobbar hemma? 

– Det blir en lite lustig kontrast med allt det vackra och mönstrade när jag sitter och skriver om brutala mord, men jag tänker att jag kanske behöver den där tapeten för att klara av dagen.  

När Sofie behöver en skrivpaus rensar hon ogräs ute i kolonilotten. 

Vad är det bästa med att bo i hus?

– Det bästa när vi flyttade hit tyckte jag var friheten, att inte vara orolig att störa någon, och att ha en tomt där barnen kan springa runt och leka. Det är underbart. 

Vad är det jobbigaste?

– Att man ständigt har dåligt samvete för huset – att man borde måla om staket eller beskära äppelträd och alla andra projekt… Det kommer ju en hel del arbete med hus och ofta har vi mycket energi i början, men blir aldrig klara med det sista. Varken jag eller min man är särskilt intresserade av att småfixa. Det kan ta ett år innan vi byter glödlampa. 

Burspråket med rosa Myranstolar är Sofies favoritplats hemma. 

Vilken är din favoritplats i hemmet? 

– Burspråket i vardagsrummet. Jag har alltid haft en bild framför mig att jag en dag ska bo i ett hus med platsbyggd bokhylla runt en skjutdörr, vilket jag förverkligade när vi flyttade in. Det får plats 960 böcker i den, men det har blivit lite som förvaring för mina egna böcker för många av dem är mina egna… Men någonstans måste jag ju ställa dem!

Har du någon favoritpryl där hemma?

– Ett prickigt sängbord från Ikea. Det har jag min dator på så att jag kan jobba överallt, ute på altanen eller i soffan eller sängen. 

Har ni renoverat något?

– Vi gjorde om alla ytskikt när vi flyttade in och renoverade köket förra året. Vi vräkte inte ut allting som många gör, men vi målade om alla luckor, bytte ut handtag, satte nytt kakel och satte upp öppna hyllor. Då blev det genast mycket ljusare. Vi gjorde allt själva utom att kakla, lite småhändiga är vi nog ändå, bara viljan finns.

Är du trädgårdsintresserad?

– Med tanke på att jag har en kolonilott borde jag svara ja på den frågan. Jag älskar vackra blommor men jag skulle gärna vilja att de sköter sig själv och aldrig dör. Och så är det ju inte. 

Har ni en stor trädgård?

– Ja. Den är väldigt mysig med lite berg och kuperat på vissa ställen. Tidigare ägare har gjort en välplanerad trädgård med stora röda rosor på framsidan. Det är otroligt fint. Jag älskar stockrosor, men det har jag på kolonilotten i stället. 

Kolonistugan fungerar även som skrivarlya. 

Hur hinner du med både kolonilotten och din trädgård hemma i villan?

– Kolonilotten är mitt eget lilla projekt. Jag ska kunna gå dit och koncentrera mig på att skriva, säger Sofie.

– Men det går ju inte att bara skriva hela tiden, så jag tycker det är ganska skönt att komma ut och rensa lite ogräs och jaga mördarsniglar. Det blir trädgårdsterapi kontra mord, det är en bra kombination! 

Sofie Sarenbrant

Ålder: 38 år.

Gör: Författare.

Bor: 1920-talsvilla på 169 kvadrat i Bromma.

Familj: Maken Tommy samt två ­döttrar, 9 och 12 år. 

Aktuell: Med nya boken ”Tiggaren”, samt boken ”Avdelning 73” som nyligen släpptes i pocket. Även USA-aktuell med ”Killer deal” (”Visning pågår”).

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar