Budjonni är en populär och mångsidig häst från Ryssland

Ursprungligen utvecklad för att tjäna i den ryska militären, anses budjonnin idag vara en av Rysslands finaste hästraser. Hästen är en mångsidig och varmblodig sporthäst som prisats för sina prestationer inom militären. Idag åtnjuter hästen ett rykte som aktiv och talangfull sporthäst. Här har vi samlat det du behöver veta om den intressanta budjonnihästen.  


Budjonni är en populär varmblodig sporthäst

Budjonnin är även känd som budenny, budyonny, budonny och budennovsky, och är en av rysslands populära varmblodiga sporthästar. Dess namn kommer från marskalk S.M Budjonni som var befälhavare i kavalleriet och hästuppfödare, och som gett namn till boken Budjonnyis röda ryttararmé. Hästen utvecklades för att ersätta de hästar som gått förlorade under första världskriget och den ryska revolutionen. Budjonnin utvecklades ursprungligen för militären och för att ha en ståtlig hållning som skulle göra befälhavarna stolta att rida den.

Budjonnins egenskaper

Här är några fakta om budjonnihästen:

  • Budjonnin anses vara en hälsosam hästras, då det inte finns några för rasen specifika hälsoåkommor. Ägare rekommenderas att låta en veterinär se över hästen regelbundet för att bibehålla hästens hälsa.
  • Hästen anses ha många talanger och kan utföra ett flertal uppgifter och aktiviteter såsom dressyr, långdistanstitt, fritidsridning och liknande.

Budjonnins historia

Budjonnin döptes efter marskalk Semjon Budjonni, en bolsjeviks kavalleribefälhavare som var populär under den ryska revolutionen. Han var även känd för att vara en hästuppfödare och var den som utvecklade rasen under tidigt 1920-tal i Rostovregionen i Ryssland. Målet för avelsprogrammet vara att skapa en kavallerihäst för att ersätta de hästar som förlorats under första världskriget och den ryska revolutionen. Hästarna som avlades fram användes sedan under andra världskriget.

Man känner till att budjonnin utvecklades genom att korsa lokala donhästar och chenomorhästar med hingstar av rasen engelskt fullblod. Rasen erkändes officiellt år 1949 och 1950 testades rasen för sin uthållighet utan människor i tuffa miljöer och väderförhållanden. Ett visst antal hästar släpptes lös på en stor ö belägen i Manych-sjön, i Rostovdistriktet. Hästarna lyckades överleva testet och frodades till och med på ön. Detta bevisade att rasen är kapabel att leva i det vilda under långa tidsperioder utan människors hjälp och assistans.

Budjonnins karaktärsdrag som häst

Budjonnin beskrivs som hög, elegant och med en harmonisk gestalt. Den dominerande färgen hos hästen är fux med vita tecken. Den fick sin elegans och kvickhet från det engelska fullblodet, och de starka benen och lättsamma natur från donhästen. Budjonnin har blivit högre genom åren på grund av inblandningen av gener från det engelska fullblodet. 1952 noterade man att hästens höjd ökat med åtta centimeter. År 1999 var den genomsnittliga höjden för en hingst 166.5 centimeter och 166.5 centimeter för ett sto.

Idag används budjonnin vid ett flertal aktiviteter såsom dressyr, fritidsridning, distansritt, hopp och vissa arbeten. Rasen har också använts vid vissa hästevenemang som eventing och showhoppning och de kan göra väl ifrån sig vid dessa aktiviteter. Hästen har ett fint temperament, är aktiv och intelligent.

Budjonnins hälsa och hälsorelaterade frågor

Budjonnin anses vara en frisk hästras då det inte finns några för rasen specifika åkommor som drabbar den. Men precis som för andra hästraser bör ägare och uppfödare försäkra hästens hälsa och välmående genom att en veterinär ser över hästen regelbundet. I vissa fall kan hästen drabbas av problem med skelettet som till exempel ovanligt raka bakben och förskjutna skenben.

Vill du läsa fler artiklar som den här?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!


Mest lästa artiklar