Under VM i Ecuador 2014 fick de svenska multisportarna sällskap av en mycket tilltufsad och utmärglad gatuhund. När landslagets ledare, Mikael Lindnord, kastade en köttbulle åt hunden började en historia som blev en världsnyhet. Genom den stenhårda tävlingen med tuff löpning över leriga fält, cykling samt forsränning i iskallt vatten följde hunden efter de tävlande svenskarna. Närmare 700 kilometer senare gick både laget och Arthur, som hunden fick heta, i mål.
Strax därefter insåg Mikael att nästa kamp började – att få hem sin nyfunne vän. Historien berörde många världen över och efter flera dagars intensiv kamp kunde Mikael ta med sig Arthur hem. Nu släpper Mikael Lindnord boken ”Arthur – gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”.
Vi i Villa träffade Arthur och Mikael Lindnord.
Mikael, visste du under tävlingens gång att du ville med ta med Arthur hem?
– Nej. Han hängde ju med och det var hela tiden hans eget val. Det var när vi gått i mål som vi började fundera på vad vi skulle göra med honom. Skulle vi ta tillbaka honom till den plats han kom ifrån, men som han kämpat så hårt för att lämna? Eller skulle vi ta honom till en veterinär? Men så började vi fråga oss om det var möjligt att adoptera hem en hund, och så började resan med allting. Det är som en Hollywood-story egentligen – de sista papprena blev färdiga bara 20 minuter innan vi gick till incheckningen.
Han var alltså med till flygplatsen, även om du var osäker på om han skulle få följa med?
– Ja. Vi hade först fått nej, men när storyn blev känd i Ecuador hörde deras socialminister av sig och ville supporta oss, så då fick vi plötsligt ja. Det var mycket fram och tillbaka, som stolpe in hela tiden men tillslut gick det i mål.
Hur många dagar hade du på dig att få med honom hem?
– Fyra fulla dygn efter att tävlingen var avslutad, och på grund av tidsskillnaden fick jag jobba dubbla skift och sov knappt något alls. Vi hade inte ekonomin att ta med honom hem, och var beroende av media och folk som hjälpte till så det var mycket som skulle klaffa.
Foto: Krister Göransson.
Hur finansierades det till slut?
– Vi startade en kampanj att hjälpa Arthur hem, så folk skänkte pengar och vår sponsor Peak Performance gick också in och hjälpte till. Vi öppnade upp ”Arthur Foundation” för att få pengar till operationer och att komma på fötter. I och med boksläppet nu blir det Arthur foundation 2.0 – alla intäkter för boken går oavkortat till vårt team i Ecuador som hjälpte oss med Arthur och där de nu ansvarar för att pengarna används till att hjälpa hundarna från området där han kommer från. Vi ska bland annat bygga hundkojor där gatuhundar kan få vatten och hundfoder samt regelbundna besök hos veterinär. Vi ska även utbilda i skolor, och berätta om hundars värde och försöka göra skillnad på ett djupare plan.
Foto: Krister Göransson.
Vad kostade det totalt att få hem honom?
– Jag har aldrig riktigt skissat, men en hund i karantän kostar egentligen 10 000 kronor i månaden. Vi fick ju sådant stöd med betalningen men jag är så tacksam att de också erbjöd oss att bara betala det vi kunde. Arthur satt i karantän i 4 månader och tänderna opererades två gånger efter det. Nu förstår jag också hur hundmänniskor är – en hund är en familjemedlem och the sky is the limit när det gäller operationer och allt de behöver för att må bra.
Hur trivs Arthur som sällskapshund här hemma i Örnsköldsvik?
– Han trivs superbra. Jag kunde ju inte veta att han var en så enormt fin hund. Det är en stor bonus att han är så extremt fin med våra två barn. Philippa fanns ju från början, men med vår yngsta son Thor var det kärlek vid första ögonkastet. Thor var bara några timmar gammal och låg i mitt knä – då kom Arthur in i rummet, hoppade upp på bordet och slickade honom på huvudet. Arthur låter barnen leka mycket med honom, Thor lär sig just nu gå genom att dra sig upp med hjälp av Arthur. Det är jättemysigt att se dem ihop.
Foto: Krister Göransson.
Vad gillar Arthur själv bäst med huslivet?
– Han gillar fortfarande att vara utomhus mycket. Han föredrar egentligen att ligga ute på grusgången och mysa istället för att ligga inomhus. När vi kom hem var jag orolig att han inte skulle trivas och kanske börja kissa överallt eller så, men vi öppnade upp alla dörrar och lät honom komma tillrätta. Han lade sig på sin bädd och sov hela natten och det har inte varit några konstigheter alls. Så länge vi i familjen är med kan han vara var som helst.
Hur gammal är han?
– Det står 8 år i boken, men jag tror att han hälften så gammal. Han känns lite för ung och medelåldern för en hund i Ecuador är typ 4 år.
Hur upplevde du att Jordbruksverket och veterinärer ser på adoption av hundar från andra länder?
– Det verkar finnas två läger. Det ena tycker att det är bra och att det är fantastiskt att man kan hjälpa djur i nöd, medan det andra tycker att en sån här story gör att fler uppmuntras av det och tycker inte att man ska ta in gatuhundar till Sverige. Jag förstår ju båda lägren på ett vis.
Om Mikael Lindnord
Ålder: 40 år
Bor: Kedjehus på 120 kvm, Örnsköldsvik
Familj: Frun Helena, 38 år, barnen Philippa, 3 år och Thor, 1 år samt hunden Arthur 3-8 år.
Gör: Tidigare multisportare. Aktuell med boken ”Arthur – gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”.
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
