Annons

Ny krönikör: Annika Marklund

Bygga nytt

Det är första gången hon bor i hus. Första gången i vuxen ålder som hon har ett riktigt hem, ett eget. Det ska hon från och med nu skriva om i Vi i Villa!

Annons

Annikas flytt började som försiktiga tankar på en större lägenhet. Men så dök det gula huset med sjö-utsikten upp...

Det börjar här. I en grusig hall, full av fuktiga flyttkartonger, åtta mil från den möblerade andrahandstvåan på Polhemsgatan. Det skulle lika gärna kunna vara åttahundra. Vi kommer ändå aldrig att återvända dit. Det finns ingen anledning. Det är ju här vi bor, Ronnie och jag. Från och med… nu.

Vårt hus. Det är obegripligt. Det var ju alldeles nyss som jag klickade på hemnet-annonsen mamma mailat över, det lilla gula huset på höjden, plommonträden och hästhagarna, sjöutsikten. Ilningen längs ryggraden: där. Precis där kan jag bo.

Det känns som alldeles nyss: Vi klev av länsbussen nere vid Ica, följde den slingrande vägen uppför berget, längs med ån. Glittrande solljus och löv som började skifta i rött.

Men mer än ett halvår har gått sedan vi såg huset som skulle bli vårt för första gången. Det var en ögonblicklig förälskelse. Ögonblicklig och blixtsnabb. Den varade i två minuter. Sedan gick vi in.

Vi visste ingenting om att titta på hus. Bara att man ska gå på känsla, att det ska kännas rätt. Så möttes vi av trånga rum med de klaustrofobiskt låga, bruna innertaken, det mörka köket med sina spygröna luckor, de slarvigt tapetserade väggarna i märkliga färgskalor. Sluttande golv och dörrar i avskavd masonit.

Den besvikelsen. Den gjorde mig illamående.

Mäklaren gick före, rabblade siffror och årtal, talade om energiförbrukning och ränteläge. Jag nickade, låtsades lyssna men ville gråta.

Till sist blev vi lämnade ensamma, en chans att fundera och prata i fred. Vi gick in i det lilla rummet där pianot stod, det som mäklaren kallade punschverandan. Tapeterna var mörkt vinröda.

"Huset är inte i särskilt gott skick", sa Ronnie. "Nej", sa jag.

"Det känns inte jättebra", fortsatte han. "Nej", sa jag. Igen. Så stod vi där, tysta. Värmde oss i de strålar som strilade in genom de spruckna fönsterrutorna.

"Fast", sa jag. "Det enda man inte kan förändra med ett hus är ju läget."

"Jo", sa Ronnie, "att måla om är ju lätt gjort."

Annons

Jag vet inte hur det var för honom, men jag blundade, fyllde lungorna med luft. Ett djupt andetag, två, tre. Sedan öppnade jag ögonen igen, och försökte verkligen se – inte det som var, utan det som kunde bli.


Annikas nya hem.

Sju månader senare står jag här i det som blev. Klumpen av besvikelse är glömd, ersatt av fjärilar i magen.

På utsidan är huset sig likt. Inuti är det förvandlat. Det var svårare än jag någonsin kunnat ana, krångligare och dyrare och mer tidskrävande.

Hallens smutsiga plastmatta är utbytt mot ljusgrått klinkergolv, väggarna och taken gräddvita. Bakom de slitna masonitskivorna gömde sig gamla spegeldörrar och pärlsponttak, ljus strömmar in genom det nyupptagna fönstret i köket, nu husets överlägset vackraste plats.

Jag är uppvuxen i Stockholm, har aldrig bott i hus, knappt satt min fot i ett. Nu står vi i vår hall och är husägare. Jag förstår fortfarande inte hur vi hamnade här. Jag minns ju de nattliga samtalen, trevande i mörkret: tänk om vi skulle söka oss bort från Stockholm, från de svindyra bostadsrätterna och stressen? Vågar vi?

Det började med försiktiga tankar – kanske en större lägenhet i en mindre stad? Och så: Hemnet-annonsen som väckte drömmen om stillhet, avskildhet och ro. En plats som är mer än någonstans att bo. Ett hem, ett eget.

Familjen och vännerna som agerat flyttfirma har åkt. Det är bara vi två kvar. Åtta mil ifrån vårt gamla liv, det hade lika gärna kunnat vara åttahundra. Vi bor här nu. Det känns jätteläskigt och vansinnigt. Och alldeles rätt.

Annika Marklund

Bor: Stjärnhov.
Familj: Mamma, pappa, styvpappa och tre småsyskon. Sambo med Ronnie.
Gör: Journalist med författardrömmar.
På fritiden: Läser, lagar mat, spelar piano, diskuterar, sjunger, bakar, ser på film och går långa promenader.

11 maj 2010

3 Kommentarer

2010-05-28
sandrawager.blogsome.com
2010-06-01
Peter Creigman
2010-06-27
Peter Björk, Sundsvall
0

Så blir du Sveriges bästa granne

Sveriges bästa grannar, pappa Ulf Skoog, mamma Ewa Magnusson och barnen John och Ida, berättar hur du blir nästa Sveriges bästa granne.

0

Drömaltaner

Stort eller litet. Sten eller trä? Det spelar egentligen ingen roll — men ett är säkert. En altan behöver man. För att leka, festa och vila på. Spana...

1

15 steg till ett miljövänligare villaliv

Att vara miljösmart är ofta också synonymt med att vara ekonomiskt klok. Här får du 15 enkla tips att följa.

0

Ny i Villa!

Vi i Villa gratulerar dig till ditt bostadsval! Som nybliven villaägare kanske du inte har kommit i kontakt med Vi i Villa och viivilla.se tidigare....

0

Vi är Sveriges bästa grannar 2006

Tävlingen avgjord! Sveriges bästa granne är utsedd! De heter Ulf och Ewa och de bor i Bispgården.

0

Hur blir det 2007?

Ökande framtidstro i kombination med ett fortsatt lågt utbud kan leda till fortsatt uppgång på fastighetsmarknaden under 2007.

1

Välj rätt hus

Går du i nybyggartankar? Besök Nybygget – en samlingsplats för olika visningshus.

0

Köpa hus på osäker marknad

Ibland måste man förändra sitt boende, vare sig marknaden är på topp eller inte. Vår expert Titti Öhrn, kundombundsman på Mäklarsamfundet, ger goda råd...

0

Ledare: Nu satsar vi på Vi i Villa!

2012 blir ett spännande år för oss. Vi kommer oftare, vi har nya satsningar och – EN HELT NY TIDNING!

Vi i Villas policy
Avbryt

Här kan du bli medlem i Vi i Villa genom att logga in med ett befintligt konto från sociala medier eller genom att skapa ett nytt konto, kopplat till din e-postadress nedan.

Som medlem får du tillgång till erbjudande och rabatter från våra leverantörer. Du kan också enkelt deltaga i våra tävlingar och forum när du är inloggad som medlem på webbplatsen.

Läs mer om medlemskapet och hur vi hanterar dina personuppgifter.

 

Annons