På tre dagar hade de bestämt sig. De skulle ha det lilla röda torpet i skogen! Men stugan saknade vatten och avlopp, och boytan var på ynka 55 kvadrat. Idag har familjen en hypermodern bostad med härligt stora ytor, bubbelbad och golvvärme. Utan att ha tummat ett ögonblick på den gammaldags idyllen!
I utkanten av Kinna ringlar sig en liten privat grusväg in mellan granarna. Det är kurvigt och smalt, och somliga hade nog tvekat redan på halva vägen. Men inte Magnus och Anna Riemer. De såg annonsen en tisdagskväll 1997. På torsdagskvällen skrev de kontraktet!
– Det var verkligen ett impulsköp. Men vi hade letat efter ett gammalt hus. Och det fanns flera spekulanter?
Vid visningen blommade påskiljorna för fullt, fåglarna kvittrade och stugan från 1836 låg som en liten juvel mitt i gläntan. Det blev kärlek vid första ögonkastet.
– Nu i efterhand vet vi att det hade kostat mindre i både tid och pengar att riva ned och bygga nytt. Men det ville vi inte. Vi ville behålla vyn man fick nedifrån vägen. Det var ju den vi föll för! Så vi anlitade en arkitekt som är duktig på gamla hus. Och sedan byggde vi ut stugan, på baksidan.
55 kvadrat blev 236
Entrén ser ut nästan som förr, med en liten veranda. Den är helt nybyggd.
– Vi kunde inte behålla den gamla. Den var alldeles för låg – bara 170 cm. Men vi använde den som mall. Sedan lade vi till lite snickarglädje, som vi hittade på själva.
Det är först när man kliver runt husknuten som man ser hur stort huset egentligen blivit. Från 55 kvadrat till 236! Ändå är det svårt att se skillnad på gammalt och nytt, och det var också tanken. Paret Riemer har lagt en oerhört vikt vid detaljerna, för att få sitt moderna hem att andas gammaldags charm. Följaktligen har de genomgående valt isärtagbara tvåglasfönster, med fönsterhakar.
– Visst blir det jobbigare att putsa och visst blir det lite flugor och damm mellan glasen. Men vi ville ha det så. Och det yttersta glaset är ett UV-glas med högt energivärde som isolerar lika bra som treglas, berättar Magnus.
200 år gamla fönsterbleck
Huset har mängder av fönster, både stora och små, som prytts utvändigt med specialfrästa fönsterfoder. Fönsterblecken är gjorda i trä istället för plåt:
– Träet till bleckena har vi valt med omsorg, för hållbarhetens skull. Det kommer från trädstammar som är 200 år gamla, fällda i Annas föräldrars skog, förklarar Magnus.
Invändigt är stilen densamma – nytt men ändå gammalt. Redan i hallen (som förr var ett minimalt kök) har man bevarat den gamla murstocken, och satt in en liten värmekamin. På andra sidan murstocken finns TV-rummet, där det förr fanns en gammal uppmurad fattigmanskakelugn. Den har ersatts med en riktig gammal kakelugn i brun keramik.
Ett halvårs torktid
– Den tog muraren en hel vecka att sätta upp den, på gammalt vis. Murbruket är egentligen bara lera, som skulle torka oerhört långsamt. Vi fick vänta ett halvår innan vi fick börja elda i den, och då var det bara med små värmeljus till att börja med. Men å andra sidan går det att blöta lerfogarna, och plocka ned kakelugnen om det skulle behövas en dag.
TV-rummet är kanske det som ser äldst ut i huset. Där har man slipat ned och lackat de ursprungliga furutiljorna, och dessutom satt bjälkar i taket.
– Meningen var att vi skulle behållit originalbjälkarna, men de var för dåliga. Så vi köpte ”nya” bjälkar, från gamla rivningshus.
I resten av huset har man genomgående lagt in vitpigmenterat furugolv – med vattenburen golvvärme. Hela värmesystemet drivs av en vedpanna med ackumulatortank.
– Men vi har också elpatron, som kopplas på automatiskt om vi skulle resa bort några dagar.
Hela huset andas ljus och rymd, tack vare de stora fönstrena och den öppna planlösningen på bottenplan där hall, vardagsrum, kök och matplats ”går i ett”. Matplatsen är helt öppen ända upp till taknocken, och från övervåningen kan man stå på en balkong och se ned över middagsbordet!
Köket är valt med samma stora omsorg som allt det övriga – en gammaldags Lidhultskök med oxiderade mässinghandtag och porslinsknoppar med mässingspot. Det beställdes direkt från snickeriet helt omålat.
– Målaren tyckte vi var tokiga som inte beställde sprutlackat. Men vi ville att det skulle målas på plats för hand. Dels för att inte skarvarna skulle synas, och dels för att vi ville att det skulle se handmålat ut. Det fick gärna synas ett och annat litet penseldrag.
Målning och tapetsering är ett av de få arbeten som Magnus och Anna anlitat hantverkare till. Den biten kändes svårt att göra själv, p g a alla vinklar och vrår.
– Vi har också anlitat snickare i början till att höja den befintliga takåsen och resa stommen på den nybyggda delen. Resten har vi gjort själv, berättar Magnus.
Magnus jobbar som projektledare på ett stort byggföretag, och har en hel del fackkunskaper i bagaget. Familjen har också fått hjälp av flera händiga släktingar (bl a Annas pappa som är elektriker, och Magnus morbror som är murare). Tack vare det har kostnaderna kunnat hållas vid cirka 1,8 miljoner.
– Men i gengäld har det tagit en otrolig tid att få huset färdigt. Vi lade i princip varenda ledig stund på huset under två års tid, och bodde under tiden i lägenhet. Man kan inte säga att vi var särskilt sociala de där två åren, skrattar de.
Idag ångrar de inte sitt impulsköp. I gläntan mellan träden ligger deras drömhus färdigt, och de båda pojkarna Arvid och Gustav kan tumla runt mellan påskliljor och äppleträd, och se rådjuren vandra förbi utanför köksfönstret. Idyllen är fullkomlig, och även om det kostat både svett och möda så har det varit en fröjd att se varje del av huset bli färdigt, hävdar Anna och Magnus:
– Det roligaste har nog varit att få göra klart det sista utvändiga – rabatterna med vita rosor, smultron och lavendel, och gången av huggen gatsten. Stenen är gammal den också. Den har legat på Järntorget i Göteborg!
Vill du läsa fler artiklar som den här?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få våra erbjudanden – det är gratis!
