Häromdagen stod jag på framsidan av huset och sågade lite plank. Då kom en kvinna i femtioårsåldern gående, så stannade hon upp och log mot mig.
-Jaså, här står du och sågar, konstaterade hon. Vad ska det bli?
Jag förklarade mitt projekt, inget märkvärdigt, en liten odlingslåda bara.
- Jag älskar också att såga och snickra, förklarade kvinnan, men om jag ska göra det, då måste jag stå inomhus, i garaget, förklarade hon.
Jag stod som ett frågetecken.Varför då?
- Jo, det är min man som vill det, förklarade hon. Annars skäms han. Sen log hon lite snett, och gick.
Efteråt har jag funderat mycket på hennes påstående. Varför skäms han? Är det för att han själv kommer till korta, eftersom han "låter" sin fru såga? Att man ska tro att han inte kan? Eller är det för att han inte tycker om kvinnliga hantverkare? Idag, 2009?
Enligt en tidigare undersökning i tidningen Metro anser majoriteten av Sveriges kvinnor att det är sexigare med en händig man, än en som har tummen mitt i handen. Jag är absolut benägen att hålla med. Fast jag tycker nog att förmågan att KLARA AV saker, vare sig det gäller att bygga en altan, se till att ungarna inte ramlar i sjön och drunknar eller laga en festmåltid, är det som lockar. Man vill ju att ens partner ska vara kompetent och duktig, helst någon som klarar det man inte själv kan så bra. Handfallenhet och brist på initiativ är aldrig attraktivt, inte för mig i alla fall. Det samma säger de 500 kvinnor som deltog i tidningen Du & Jobbets enkät häromåret, att vara KUNNIG kom på första plats, tätt följd av att kunna samarbeta och att vara hjälpsam. Att ha hög lön kom på 14e plats...
Drömmannen ska, enligt samma undersökning, vara snickare, ingenjör eller trädgårdsmästare. Och visst, inte mig emot, men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Man kan ju vara händig även om man har ett kontorsjobb, menar jag. Bland männen kom inte snickare eller något annat hantverksyrke med på 10-i-topp när det gällde deras drömkvinnor. Läkare, sjuksköterska, jurist eller fotomodell fanns istället med, och jo förresten, som nr 10 fanns trädgårdsmästare med.
I vår familj är det oftare jag som drar fram verktyg än min man. Fast vi håller på med lite olika typer av projekt. Han tar sig an de stora, tidskrävande och de som kräver noggrannhet, jag de mindre, vardagliga, snabba och kanske inte alltid så pedantiskt noga genomförda, men de som innebär att hyllan faktiskt kommer upp eller att ingen river sig på spikarna på altanen.
Och jag måste erkänna att jag är betydligt mer överseende mot honom när han försummar mig de gånger han håller på och snickrar och bygger, än när han till vardags sitter framför datorn. Eller sitter han kanske där för att han - kanske undermedvetet - inte står ut med att se mig med hammaren i hand?
Av Susann Gson Enqvist, viivilla.se maj -09