Jag hoppas varje år att vintern ska dröja ytterligare en helg och att jag därför inte ska behöva vinterstänga sommarstugan än. Min årstidsoptimism straffar sig alltid. Förra året var det en kajak som blåste i sjön och fick hackas loss ur isens grepp, året dessförinnan ett par dynor som aldrig sågs igen och nu senast trädgårdsstolen.
Men när jag väl torkat av den ur djupet uppdragna möbeln och ställt den bredvid de andra stolarna, som plockats fram från den inglasade verandan, insåg jag att den klarat vintern bra. Det gick inte att se någon skillnad på stolarna som varit inne och stolen som varit under isen hela vintern.
Bra kvalitet, tänkte jag, men började därefter fundera över om stolarna även var okej från miljösynpunkt. Saker som håller är förstås alltid bra eftersom man då slipper köpa nytt. Stolens sits och rygg är av svensk furu, vilket är bra då transporterna då minimerats och man är garanterad att ingen regnskog skövlats för att jag ska sitta bekvämt i min trädgård. Däremot är ramen av stål, vilket inte är ett förnybart ämne, och virket bär ingen miljöstämpel.
Halvbra blir således omdömet.
På vår tomt står även ett gammalt rottingmöblemang. Inga utemöbler egentligen. Snarare innemöbler som jag slängt ut då jag ruttnade på detta eviga knirrande dessa möbler frambringar. Men de var i för bra skick för att eldas upp. Det är de fortfarande efter tolv år utomhus. Besynnerligt material.
Snubblar man över något i en asiatisk regnskog är det inte sällan rottingpalmen, vilken växer som illvilliga, taggiga, långa lianer åt alla håll och kanter.
I Sverige har man flätat korgar, vaggor och stolar sedan 1500-talet. I början var materialet vitpil, vars skott med jämna mellanrum klipptes av och lämnade ett för Skåne så karakteristiskt, stubbat träd. Under senare delen av 1800-talet trängdes den inhemska pilen ut av billigare, importerad rotting (att svensk, miljövänlig kvalitet konkurreras ut av långväga import är alltså inget nytt).
Det var också nu som korgmöbler på allvar blev på modet. Först som svartbetsade nygotiska möbler med broderade prydnadstextilier och därefter som vitmålade möblemang på sommarverandor. Knarrande gjorde de alla.
På tomten har vi även en parksoffa i ek som jag byggt av vrakgods jag fann i vassen. Att bygga en trädgårdsmöbel av en gammal båt är förstås det ultimata tinget ur miljösynpunkt. Att soffan sen inte går att sitta i är en annan sak och handlar mest om att jag är bättre på miljötänk än på att slöjda.
Några miljövänliga tips för utemöbler
- Undvik plast vilket är en oljebaserad produkt.
- Kolla tillverkningsställe. Ju kortare transport desto bättre.
- Återvinn. Det finns mängder av begagnade trädgårdsmöbler hos auktionsfirmor och på internet.
- Välj möbler i svensk fur, al eller ek istället för långväga fraktad regnskog.
- Köp FSC-märkta möbler. Certifiering enligt Forest Stewardship Councils (FSC) principer och kriterier är idag den enda oberoende certifiering som ställer krav på att skogsbruket bedrivits på ett ekologiskt och socialt försvarbart sätt och att skogsbruket är ekonomiskt långsiktigt.