Vår gata i Mansfield. Så här i slutet av augusti ser många av Texas 22 miljoner invånare fram emot oktober när svalkan kommer. Just nu råder värmebölja med temperaturer över 40 grader i skuggan, vilket betyder att alla villors kylanläggningar går för högtryck. Värmen gör att bostadsområdet där vi bor ser öde ut då folk måste hålla sig inomhus.
Gräsklippning måste ske under morgontimmarna, eftersom det är den enda tid på dygnet som trädgårdsarbete är möjligt. Gräsmattor och rabatter hålls vid liv med hjälp av sprinklers. Tyvärr gäller detta också ogräs och allehanda småkryp. Villaägarna i grannskapet för en ständig kamp mot termiter, spindlar och eldmyror (fire ants) som gärna bygger kolonier i gräsmattor och rabatter. Själva har vi lyckat få tomten någorlunda fri från dessa marodörer. Vi törs dock inte tro att segern är annat än temporär.
Vårt hus. Husen byggs stora - en anledning är att man vistas mycket inomhus på grund av hettan.
Husen i vårt bostadsområde är stora – det är svårt att hitta något under 250 kvadratmeter. Att man bygger stort är kanske typiskt amerikanskt, men med tanke på att man tvingas tillbringa mycket tid inomhus har vi förstått poängen med att ha gott om plats.
Medaljens baksida är kostnaderna för att hålla huset svalt. I sammanhanget bör det sägas att det är en ny erfarenhet att tvingas betala skyhöga elräkningar för att kyla ner huset. För en norrlänning är detta en mental omställning “a la Grande”.
Priset för elen varierar mellan bolagen och på samma sätt som i Sverige kör elbolagen intensiva kampanjer för att locka över abonnenter. Efter en smärre chock pga. en månadsräkning på 400 dollar (ca 3 050 kronor) valde vi att byta elleverantör. Vi väntar nu med spänning på nästa elräkning och bävar inför det administrativa trassel som vårt byte av leverantör kan medföra.
Efter ett år i USA har vi tvingats konstatera att allt som har med administrativ service att göra lämnar mycket övrigt att önska. Utan undantag har allt som omfattat en blankett och två personer gått i stöpet.
Den höga elräkningen ledde till insikt om behovet av översyn av husets två AC-aggregat. En kunnig serviceman tillkallades således. Översynen bestod i kontroll av kylanläggning som består av två stora kylfläktar (det heter säkert något annat på fackspråk) och en stor luftkylare som byggmästaren varit vänlig nog att gömma undan på vinden.
Servicemannens diagnos var att systemet läckt kylmedel (freon) och därför förbrukat mera el. Han rådde mig även att byta några filter och att ”hålla koll” på systemet eftersom det kunde fortsätta att läcka. Det där med filtren kunde jag fixa, men jag tvingas i efterhand konstatera att jag glömde fråga hur jag skulle gå tillväga för att ”hålla koll”.
En annan effekt av servicemannens besök var att kassan dränerades på ytterligare 160 dollar. Förutom hettan i Texas tyngs nu mitt sinne av att “hålla koll” på en utrustning som jag inte begriper mig på. Placeringen av luftkylaren på vinden gör det omöjligt för en normalstor villaägare, man eller kvinna, att se till att utrustningen inte läcker.
Det bör också sägas att man som okunnig lekman drar sig för att famla omkring på måfå i hetta och mörker för att försöka ”hålla koll”. Besöken till den svarta lådan på vinden har därför blivit få.
Svärandes i hettan har jag formulerat en konspirationsteori om att byggmästaren varit i maskopi med elbolaget – nåt jäkelskap måste ligga bakom denna idiotiska placering.
Mina tafatta försök att ”hålla koll” har fått mig att tvivla på kylanläggningen som helhet. Tvivlen baseras på att anläggningen verkar vara överdimensionerad i den ända som förbrukar el och ineffektiv i den del som kyler luften. När jag sett mig om efter andra typer av kylanläggningar har jag (konstigt nog) funnit att alternativen är få.
En annan sak som slagit mig är att det borde gå att köra den typ av luftvärmeväxlare som används för att värma svenska villor, fast för att få kyla. Något säger mig att de värmeväxlare som används i svenska villor är energisnålare än de som finns på marknaden i Texas.
Skulle det sedan gå att placera utrustningen som i en svensk villa, dvs. i tvättstugan eller i garaget med en manual för enkel översyn då skulle famlandet i hetta och mörker vara över för min del. Trots att värmetoleransen är högre hos mina grannar vet jag de välkomnar sådant som sänker elkostnaderna – många skulle vara villiga att skrota sina ineffektiva AC-anläggningar.
AC-anläggningen är livsnödvändig men en energibov.
Av Peter Hulten, viivilla.se 2005