|
Avloppsrör kan vara av gjutjärn eller plast. Både gjutjärns- och plaströr förekommer i olika kvaliteter och det är därför viktigt att kartlägga vilken typ av rör som är installerad.
Gjutjärnsrör har tillverkats på olika sätt. Man skiljer på sandgjutna och centrifugalgjutna rör. Sandgjutna känns igen på att de har två förstärkningsringar på rörets muff, medan centrifugalgjutna endast har en. De centrifugalgjutna rören anses ha tätare gods och större hållfasthet än de sandgjutna, som det alltså kan finnas anledning att se mer kritiskt på.
Vanliga skador på gjutjärnsrör är sprickor, otäta skarvar och korrosion. Sprickor kan orsakas av materialspänningar eller felaktig infästning, men också vara en följd av korrosion. Sprickor och otätheter kan vara svåra att upptäcka om de inte ger sig till känna genom vattenläckage.
Gjutjärnsrör korroderar genom att järnet löses ut ur materialet och kvar blir en rest av grafit. Rören behåller sin form även om de är korroderade. När korrosionen gått igenom hela rörväggen kommer fukt att läcka igenom. Skadorna visar sig ofta genom att färgen på rörets utsida buktar ut och genom att rost har runnit från utbuktningen.
På avloppsrör av gjutjärn kan en fackman genom att ta ut rörprover undersöka om de korroderat. Dessa tar man lättast i åtkomliga delar av avloppssystemet, t ex i källaren. Genom att undersöka prover från representativa ställen i installationen kan man bilda sig en relativt bra uppfattning om avloppsrörens kondition.
Plastavloppsrör har installerats i hus byggda under 1960-talet och senare. Vissa typer av de tidiga plastavloppsrören, s k PVC-rör, har senare visat sig ha dålig kvalitet. De är känsliga för den mekaniska påverkan som uppstår vid rörens längdutvidgning och för avloppsvatten med hög temperatur. Denna typ av rör bör alltid bytas ut vid en ombyggnad.
Från 1975 installerades PVC-rör av så kallad HTA-typ med högre kvalitet. Dessa rör kan fortfarande vara i bra skick.
|