 |
Gångar är en viktig del av trädgårdens planering. En vacker stig, som smyger sig fram till cykelställ eller komposten, är mer lockande än nersliten gräsmatta. Gångar kan anläggas mer eller mindre noggrannt, beroende på vilken användning man tänkt sig.
|
|
I planeringen av trädgården är gångvägar och trampstigar en viktig del. Gångarna ska locka till en promenad runt i trädgårdens olika rum. Dessutom är det en fördel att kunna gå torrskodd när daggen fallit. Det är förstås en del arbete med att anlägga gångarna, men samtidigt ser trädgården mycket mer välskött och ombonad ut. Riktigt tråkiga är nedslitna, naturligt skapade stigar i gräsmattan.
Noggrann eller ej?
Hur noga man anlägger gångar, uteplatser, släta ytor och uppfarter beror på var man bor och de lokala markförhållandena. Ska man ha en alldeles plan yta, som inte förändras på grund av tjälen och som ska förbli vacker under många år, krävs ett mycket noggrant underarbete. Ska ytan dessutom tåla belastningen av en bil ställs det ännu större krav på underarbetet. Vill man däremot bara ha en enkel gångstig, som dessutom gärna kan få se lite "gammal" ut, kan man fuska rätt mycket med underarbetet.
Trampstenar som stig
Att lägga ut enstaka trampstenar som en liten gångstig i gräsmattan eller buskage är mycket enkelt. Skär bort grässvålen, om där finns någon, plana till jordytan och sätt stenen så att överkanten kommer i jämnhöjd med gräsytan. På så vis kan du klippa över och runt stenarna utan att slå i gräsklipparens knivar. Dessa stenar kommer inte att ligga plant efter en vinter och med tiden kommer de att sjunka. Du behöver då lyfta dem och fylla under med sand med jämna mellanrum.
|
|
Naturstig
Vill du göra en gångstig, kanske i en liten lund eller backe på tomten, väljer du passande material av flis, täckbark eller träskivor utsågade ur en stock. Där ska inte kanterna vara för tydliga, men samtidigt vill man inte ha växtlighet på gångytan. Gången formas så att den är något nersänkt och tämligen plan. Sedan täcker du markytan med en duk innan du lägger på flis eller täckbark. Duken förhindrar att växtrötter och frön som finns i jorden ska kunna skjuta upp genom den. Det täckmaterial som läggs ovanpå duken stannar då också kvar där det är. Vanligen brukar det annars sakta men säkert tryckas ner i jorden när man går på gången och efter några år är det borta.
Geotextil det bästa
Duken, som täcker marken där gången ligger, kan vara av olika slag. Det finns t ex en 3-4 mm tjock svart fiberduk, som är porös och släpper igenom vatten. Den är mindre vanlig. Vid väg- och husbyggnad använder man en tunn, seg grå geotextil, som också kallas för skiktavskiljare. Den fungerar på samma sätt och finns som metervara på byggvaruhus. Svart plast eller plastfolie av något slag kan man också tänkas använda. Plasten släpper inte igenom vatten, som då kan bli stående på den något nersänkta gångstigen. Det finns också på garden centers en mycket bra vävd svart plast, som kallas för marktäckväv. Den är kraftigare än vanlig plast och släpper igenom vatten.
|
|
 |
|
Plattorna behöver inte vara rätvinkliga. Dessa vågformade finns som synes även med grunda infällningar för fågelbad, med eller utan egenhändigt ditlagda dekorativa stenar.
|
|
En enkel anlagd gångstig genom gräsmattan ser mycket trevligare ut än en upptrampad stig.
|
|
Permanenta gångar kräver mer
En mer permanent gång, där marken täcks av stenplattor eller grus, kan du anlägga på samma sätt som gångstigen. Ska ytan vara plan och frostsäker bör du gräva ur ordentligt. Hur djupt beror på vilken typ av jord det är. Är jorden en lera, mjäla eller mullrik behöver du gräva ur mer än om jorden är sandig, grusig eller en s k mojord. Efter urgrävningen lägger du duken på ytan. Där-efter fyller du med 20 - 30 cm bärlagergrus.
Sätta plattor
När du fyllt på bärlagret ska det packas. Packar gör man med en vibrator, som finns att hyra hos uthyrningsfirmor. När du har packat bärlagret ordentligt fyller du på med ett 5 cm tjockt lager sättsand. Det är i den sanden som du sedan "sätter" plattor och sten. Sättsand är mycket finkornig och lätt att plana ut med en bräda. Plattorna har små nabbar, som visar hur de ska ligga för att det ska bildas en jämn fog mellan dem. I fogen mellan plattorna sopar du sedan ner sand tills de är fyllda.
"Katthuvuden" som dekoration
Populärt är att använda runda stenar till dekorativa stensättningar på ytor som man inte ska gå på. Stenarna är vanligen stora som katthuvuden. Sådana stensättningar kan du lägga runt träd och under takfoten där du inte vill ha rötter som växer ner i dräneringen. Du kan också använda dem som kantdekoration utmed gångar. Där gör man på samma sätt som vid plattläggning, förutom att det inte är så noga med att göra sättsanden plan. De runda stenarna sätts ner i sanden, så att kanske bara hälften till en tredjedel sticker upp. När du fyller mellan stenarna väljer du själv hur djupt eller grunt de ska ligga. Där finns en möjlighet att blanda cement i den sista sanden som sopas ner, för att stenarna ska ligga stadigare. Fukten i jorden och sanden gör att det sakta men säkert blir betong.
|
|
 |
|
Även enkla arrangemang kan vara vackra. Denna gångväg har infällningar av räfflade tegelfyrkanter. Marken runt fyrkanterna är täckt med ljus singel, somt smälter in mycket bra i det lågmälda färgschemat.
|
|
Stenbelagda ytor i trädgården behöver definitivt inte se trista och kalla ut. Arkitekten har skapat en stilfull och ljus markbeläggning, där kvadraterna är fyllda med dekorativ sandstens- och bländvit kalkstenskross. Inramningen av kvadraterna med mörkfärgat marktegel ger härliga effekter. Några växter med krypande växtsätt ger liv åt stenmaterialen.
|
|
Trädgårdens gångvägar ska naturligtvis vara praktiska och framkomliga, men är de dessutom dekorativa fyller de ytterligare en funktion. Denna spännande skapelse består av fyrkantiga gråfärgade betongplattor ramade med smågatsten. Utanför de snedställda fyrkanterna har man lagt ljus singel som står i fin kontrast mot "trampytorna".
|
Text Inger Palmstierna Foto Hans Björkman, Britt-Louise och Göran Malm, Inger Palmstierna. ViV nr 4/2000